Dagens Nyheter – 30 december 1870, sida 1

na Svenska folkets tillstånd. Södermanland. Jordtorparen. (Forts.) För att visa och med exempel belysa torparens ställning i Södermanland, så att hvar och en må kunna derom bilda sig ett omdöme, vilja vi meddela trenne torparekontrakter från olika delar af länet, dervid anmärkande att de flesta kontrakter vi sett äro hvarandra temligen lika. Naturligtvis finnas dock i detta afseende tröstefulla undantag, der jordegarne visat sig måna om att ha sina underlydande, de må vara bönder eller torpare, välbergade, inseende att de sjelfva äfven skörda direkta fördelar deraf. Vi känna åtskilliga sådana undantag, och flera finnas utan tvifvel, om hvilka vi ej kunnat erhålla speciel kunskap. Vid en större egendom i sydöstra delen af länet, der de underhafvande ändå hade namn om sig att vara de bäst bergade af sin klass i trakten, var bland andra ett torp med rätt trefligt utseende bredvid landsvägen, der det årligen såddes s tunna höstsäd, 1s tunna vårsäd och omkring 2 tunnor potatis. Den odlade jorden var upptagen mellan stenarne i en backsluttning, bestod af stel lera och såg ej särdeles fruktbärande ut. Härför utgjorde torparen till herrgården 1 mansdagsverke i veckan året om och spann 6 skålp. hampa, af hvilken han äfven skulle binda not. Detta var ordinarie skatten. Men så var i kontraktet bestämdt att han skulle göra 2 mansdagsverken i veckan dessutom, hvarför han i herrgårdens spanmålsbod fick afhemta 2 t:r råg och 2 t:r korn. Dessutom skulle han göra, om så påfordrades, 3 öfverdagsverken i veckan med karl å 50 öre om dagen och efter budning hålla hjon i herrgården året om efter 25 öre om dagen. Denne torpare måste sålunda, på ett torp hvars afkastning i lyckligaste fall kunde ordentligt föda 2 å 3 personer, hålla dräng och piga för herrgårdens räkning året om. Drängen gaf han i lön 80 rdr och i städsel 2 rdr; pigan fick resp. 26 rdr och 1 rdr 50 öre. Han hade dessutom icke ens den hjelpen, att hans tjenare dagligen fingo gå i herrgården, åtminstone var så ofta förhållandet med pigan, utan han måste då naturligtvis föda dem utan någon som helst ersättning, ty vid torpet kunde de ingenting uträtta. Och likväl såg det icke egentligen fattigt ut hos denne torpare. Hans hustru, en liten qvinna med intelligent ansigte, höll ordning i hans hem, der det var renligt och der hennes spinnrock surrade, så det sjöng i stugan. — Jag spinner, jag — yttrade hon, bland annat —; spinnrocken måste gå från morgon till qväll hela året om; hvad skulle vi eljest få att kläda oss med? Gud ske lof att vi ha bara ett barn! Torparea sjelf tillstod att han skulle vara den lyckligaste menniska, om jag endast slapp med 3 dar i veckan, ty dem kunde jag göra sjelf, dessutom sköta torpet och ändå få tillfälle att ta en och annan dagspenning; men tjenstfolket tar nu alltihop. Jag är ändå inte skyldig ett runstycke i herrgårn — tillade han, liksom för att bekräfta det segerrika bekämpandet af en fara, som alltid hängt hotande öfver hans hufvud. — Vid detta torp föddes två kor och två ungnöt, men ingen oxe. Vinterfoder ra Pr Kd tre NRA TR ONE at ÄRE RR DN RY ÅL VM Rn SK SR TE PR RÅR NL DLR BS TT RA