Han gjorde derför täta besök hos madame Regnier de:få stunder hon och Guundla voro hemma från -ateliern, och han delade af sina älskvärda umgängesgåfvor en sådan brorslott åt den lilla -koketta fransyskan, att denna snart började känna sig riktigt varm om hjertat. Fingal intog till och med sina dinger hos den prisbilliga restaurant, som för 1 francs 25 centimer försåg de båda unga feuristerna med deras middagsmål, och han försakade med en märkvärdig stoicism för sin nya kärleks skull sina läckra middagar hos les fröres Provengaux, medan han å andra sidan hade belöningen att få vara de båda damernas träget uppvaktande kavaljer. På förmiddagarne besökte han madame Latours magasin, och köpte hvarenda dag någon småsak eller något dyrbarare garnityr, som skulle hemsändas till slägtingar i Sverige. På detta sätt blef monsieur le baron Ailehierta? den mest intagande och mest inbringande kund madame Latour kunde önska sig, och hon persvaderade honom alltid att inte ha så brådtom, utan att dröja qvar tills strömmen af besökande började flyta mera stilla. Men medan baron Fingal i den svällande sammetspompaduren hade små :animerade samtal med madame Latour, flögo hans eldiga blickar förstulet öfver till glasväggen och letade sig mellan blommorna fram — till Gundla? Ack nej, den stackars svenskan vistades i gin förvisningsvrå, osynlig för alla — nej, till