tagande man, att icke hans apparition skulle bemärkas af de nyfikna fleuristerna inne i den stora glasburen. CCest lui, cest lui!lk — hviskades på alla kanter, och eleverna skyndade att för hvarandra utpeka den ridderlige kavaljeren, som på operamaskeraden så kraftigt sökt att skydda dem alla samtliga för le galop infernalX. — De visste genom Gundla, att han var svensk, och då de, trots all sin afund, ieke kunde förneka att flickan från norden var en verklig skönhet, så kommo de till den slutsats, att svenskarne måste vara ett utomordentligt vackert folk, att döma af de två individer de hittills lärt känna. Fingal bad med brådskande ifver att få ett samtal med mademoiselle Hjort eller Schårt, såsom hennes namn prononcerades af fransmän. Madame Latour gaf ett afböjande svar, men då hon erfor, dels att Fingal var en landsman till Gundla, och dels att han hade notiser att meddela om monsieur Guichard, inkallades den unga svenskan till madame Latours enskilda lilla kabinett innanför det praktfulla magasinet. Vår husarlöjtnant var alltför skicklig diplomat, för att inte för madame Latour dölja sin hänryckning, då han fann sin tjusande landsmaninna — om möjligt — ännu: skönare vid dagsljus än vid gassken, och han vände sig derför, under gin utförliga, vältaliga och