Dagens Nyheter – 27 december 1870, sida 1

de la Bastille, för att midt i natten väcka presidentens herrskarinnas beherrskare. Och Gundla? Hvad gjorde rosen bland kameliorna, den blyga prestdottern, sedan mera än ett år bosatt i Paris, introducerad på ateliern hos en af dess förnämsta fleurister, och redan beundrad och afundad såsom en artist af första rangen 1 sitt med den sköna konsten nästan beslägtade handtverk? Gundla, hon sökte icke hvilan, som hon så väl behöfde, förrän hon först afslutat det bref till hennes far, hvilket hon längesedan påbörjat. Hon brukade nemligen regelbundet två gånger i månaden afsända till hemmet i norden en liten skildring af sina intryck. Hon berättade samvetsgrannt i nägra få ord också om det sista äfventyret, och slutade med dessa ord: Tänk dig, älskade fader, hvad ändå pariserluften brådmognar vår inre menniska. Tänk dig din sällskapsskygga Gundla, den blyga komministerflickan, sittande på en sammetssoffa i en af verldsstadens mirakulösaste små lyxsalonger, smuttande på champagne och ätande konfektyrer, och det klockan tre på natten hos en charmant ungherre, hvars flyktiga bekantskap hon gjort på operamaskeraden — hu operamaskeraden! — och återknutit på en af de ruskigaste bakgatorna i Paris. Och ändå, vid den Gud, som läser i mitt hjerta, är jag din, visserligen jagade,