Dagens Nyheter – 27 december 1870, sida 1

dets neutralitet. Möjligt ändå att Preussen har för afsigt att få landet stäldt på samma fot till Tyskland som före 1867. I Wien är det ryktet utspridt att furst Karl af Rumänien har uppsagt Porten suveränetets-fördragen och meddelat de europeiska kabinetterna denna uppsägning. (Det är på dessa fördrag Turkiets öfverherrskap öfver furstendömena grundar sig). Ryktet har i Wien framkallat stora bekymmer, och Neue freie Presse säger derom: Tidsförhållandena äro allvarsamma och utsigterna mörka hvart man än vänder sig. Det tyskfranska kriget rasar fortfarande, och ännu har man inga förhoppningar om att Frankrike slutligen skall gifva efter och ingå på de vilkor för freden som af segraren uppställas. Den ryska politiken har begagnat tillfället och gjort en diplomatisk kupp af den mest oförsvarliga beskaffenhet, hvilken mycket lätt hade kunnat framkalla ett nytt krig. Kort härefter uppsäger Preussen fördraget rörande Luxemburgs neutralitet — ny uppståndelse och nya bekymmer. Och nu kommer, likasom det icke vore nog med all denna förbistring, från Bukarest den ofvanomtalade allarmerande underrättelsen, som måste åstadkomma en vida allmännare och djupare bestörtning än hela den luxemburgska frågan. Ty om det gamla tyska landet slutligen blir införlifvadt med det nya tyska riket eller icke, derför grånar icke ett hår på något diplomatiskt hufvud; men: en uppsägelse af suveränetets-fördragen från furst Karls sida vore ett steg af så oberäkneliga följder, att till och med Rysslands vägran att vidare ställa sig Puarisfredens 14:de artikel till efterrättelse ijemförelse dermed måste betraktas såsom mindre vigtig. Det faller af sig sjelf att Rysslands fordna hufvudstad Moskwa intagits af stor hänförelse med anledning af Paris-traktatens upphäfvande, och den har icke underlåtit att gifva sina känslor luft i en adress, uti hvilken den i de lojalaste uttryck tackade kejsar Alexander för hans beslut. Kommunalstyrelsen ansåg emellertid att man borde begagna tillfället till att göra czaren bekant med andra af folket närda önskningar, som ännu icke blifvit uppfyllda, och bad honom derför underdånizast att öka antalet af de välsignelser, som han redan beredt sina trogna undersåter, med tryckfrihet, fri religionsöfning för. alla trosbekännelser och flera andra reformer af samma beskaffenhet. Dessa tillägg i tacksägelseadressen blefvo mycket ogunstigt upptagna. Kommunalstyrelsen fick sin adress tillbaka, åtföljd af en skarp tillrättavisniog för det hon djerfts blanda sig i regeringens angelägenheter.