Dagens Nyheter – 20 december 1870, sida 1

0 AV säktar min svaghet att göra er till viljes. Vill ni ha den godheten att genast säga mig de skäl, som förmått er att skrifva mig till Dessa skäl äro otaliga, mamsell Gundla! Dessa skäl kunna inte utvecklas i Aygande, ni måste nödvändigt ge mig litet tid att andas efter stengetspromenaden. Vi kunna ju sätta oss här, soffan tycks vara beräknad för ett stort samqväm. Var så god och tag plats. Jag bjuder på bergsfruns vägnar. Men Gundla förblef stående. eTiden skyndar, solen sjunker, och den här dystra grottan blir då plötsligt ännu mörkare. För allt i verlden, herr kyrkoherde, hvad har ni att berätta, som rör min far? Anders Samuel visste inte huru han klokast skulle ställa sitt tal. Om han började tala om Gundlas far, skulle hon ej sedan ge sig ro att lyssna till förtroendet om hans kärlek. Om han återigen genast drog åstad med en kärleksförklaring, skulle han måhända oroa den hulda. Han beslöt att gå en medelväg. Er far, mamsell Gundla, har genom oförsigtighet gjort sig skyldig till mycket graverande tjenstefel, och skulle, om de åklagades, måhända se sig beröfvad sin syssla och sitt lefnadsbröd. För himlens skull, hvad är det ni säger, herr kyrkoherde? Till all lycka kan ännu allting bli godt. Herren skall ånyo tända trones fackla i hans