Dagens Nyheter – 20 december 1870, sida 1

NN må tro att Paris är ett rof för anarki, såsom de utländska tidningarne påstå. Här råder bland alla samhällsklasser en patriotisk ifver. Afven denna kan icke bli varaktig. Vi lefva i en stämning af sinnesrörelse och väntan, och för min del är jag ändå rädd för att erfara sanningen. Utanför Paris. Då belägringen af Paris började, voro åsigterna inom det tyska lägret olika. Moltke och de flesta af det högre befälet voro för stormning af ett eller flera af fästena, för att derigenom kunna framtränga till staden. Men konungen, som har mycken motvilja för blodsutgjutelse, satte sig på det bestämdaste häremot, af skäl att otaliga lif skulle gå förlorade, och man antog den långsammare utvägen att genom uthungring tvinga staden till kapitulation eller att tvinga några af fästena att gifva sig, om belägringsartilleriet dessförinnan kunde uppföras i lämpliga positioner. Man antog emellertid att åtminstone fort dIssy och möjligen fort Mont Valtrien skulle kunna beherrskas af kanonerna från Meudon. Denna åsigt tyckes nu ha ändrat sig, och man diskuterar än en gång den första planen att storma ett af fästena, såsom möjligen varande den lämpligaste. Framåt slutet af september, innan preussarnes belägringsartilleri hade anländt, fanns ingen del af terrängen (som icke faktiskt befann sig i fransmännens händer) från bakom Mont Valrien till vester om staden, längs södra sidan till Rosny i öster, som jag icke omsorgsfullt undersökt. Moltkes förslag var att storma Mont Valårien. Det är en märkvärdig likhet mellan detta fäste och St Quentin framför Metz. Båda äro nu ointagliga, men intetdera var det före belägringens början. Att bombardera Paris säges nu vara omöjligt och berättelserna om att Paris är nära att kapitulera i följd af hunger äro osanna; staden skall sannolikt ännu länge hålla sig. Uppgiften om att ett bombardement skulle öppnas den 4:de fördes emellertid af spioner in i Paris — så förmodar man — och som mån der trodde på utförbarheten af ett bombardement, hoppades man förekomma det genom de senaste utfallen. En oerhörd mängd blod utgöts, som jemte de förluster, som de andra sammanstötningarna utanför Paris kostat, sannolikt uppväger det som en stormning af Mont Valårien skulle ha kostat. Tyska armån befinner sig emellertid ännu i ett förträffligt tillstånd och kan ännu en lång tid hålla ut.