Dagens Nyheter – 16 december 1870, sida 2

hvaraf bjelten från Caprera, hvilken ville bevisa sin erkänsla genom att en smula bjelpa upp Dumas affärer, gjorde honom till direktör öfver muserna i Neapel, en befattning som han dock snart måste lemna. Ännu ett af hans extravaganta bestyr vilja vi till slut omtala: Under sina sista lefnadsår egnade han sig synnerligen åt gastronomien och försökte skaffa sig ett mot. hans litterära ära svarande rykte som — kock. Af hvad här meddelats framgår att Dumas ingalunda var någon allvarlig man. Hans personlighet kan, öfverhufvud taget, icke tinkas såsom möjlig i något annat samhälle än det franska. Detta görande i alla brancher af litteraturen, hans löslighet och opålitlighet, hans sjelfförtroende och fåfänga, hans slöseri med pengar, allt detta skulle göra en man omöjlig öfverallt utom i Paris. Och dock fanns det något hos Dumas, hvarför man icke kan tillsluta sitt hjerta. Det gifves menniskor, hvilkas uppförande vi icke få bedöma så strängt som andra menniskors, emedan deras sätt att taga sakerna afväpnar oss. Just så var det med Dumas. Den tjocka figuren med de mulatt-aktiga anletsdragen, denne gamle Alexandre, le bon vieuz negre, med det gemytliga, jovialiska leendet på sina läppar, alltid färdig att ge bort sin sista sou, kan icke reta oss; man kan ej döma honom strängt. Och tänker man sedan på förtjensterna hos hvad han sjelf dock har skrifvit: den otroliga uppfinningsrikheten, den —spännande anläggningen och ännu flera företräden, som äro lätt i ögonen fallande, när man blott har läst ett af de arbeten, i hvilka han sjelf haft ett finger med i spelet, och jemfört detta med ett af hans medarbetares, så skall man icke kunna underlåta att erkänna den stora talang, som gjort honom till en af nutidens mest lästa romanförfattare. Enligt ett telegram till Daily News, har nu Alexandre Dumas den 5 dennes aflidit i Puys vid Dieppe, några dagar innan denna stad blef besatt at preussarne. Hans själskrafter lära under de sista dagarne ha varit förlamade, och hans son och dotter voro hos honom då han dog.