Dagens Nyheter – 16 december 1870, sida 2

Du lönar ondt med godt, bror Hjort — förklarade prosten — Vi kommo till dig med bannor och varningar, du tvager din oskuld ren genom en handling, som — vi hoppas det — ännu bara är ett skrämskott mot dina vänner, och dertill bjuder du oss på välfäögnad. Ja, här ska bli trefligt och gladt, mine herrar prester och prosclyter, och jag ska visa, att Paulus har orätt, då han säger: 4Litet af surdeg försyrer hela degen4. Eller huru, herr kyrkoherde ? Kronofogden slog den tillsporde så kraftigt på axeln, att gudsmannen signade ned, och grinado först af smärta och sedan af nödtvungen pligt, att inte med tvistande störa målron. Hvad sedan beträffar brodren Hjort och hans ansökan — fortfor dem glada gästen — så ställer jag helt simpelt två fjerdingsmän på vakt vid grinden; de anhålla postbudet, jag uppbryter postväskan i lagens och församlingens namn, och gör sedan en högtidlig autodaf af Hjortens dokument. Be vi så kyrkoherden Tovenius vackert, så anskaffar han nog högtiden till prydnad några dussin små djeflar af sina bekanta, som dansar polska kring bränneoffret. Inte sannt, herr kyrkoherde ?4 Men Anders Samucl hade satt sig i säkerhet för ett nytt slag på skuldran. Han bugade sig för Gundla, gjorde en medlidsara skakning på hufvudet öfver kronofogdens syn