Dagens Nyheter – 16 december 1870, sida 2

Alexander Dumas . Alexander Dumas! Finns någon, hos hvilken detta namn icke väcker angenäma minnen från hans tidigaste ungdomsår? Äfventyrens och barnböckernas tid var förbi; våra lediga timmar upptogos af romanläsning, och med otrolig fart slukade vi det ena bandet efter det andra. Hvem kunde då bjuda oss en sådan föda som Alexander Dumas? Hur ofta låg icke De tre musketörerna gömd bland våra skolböcker för att undgå de forskande blickarna af föräldrar och lärare? Hur många halfva och hela nätter hafva vi icke genomvakat för Grefven af Monte Christos skull, utan att kunna lägga boken ifrån oss, innan vi hade klart för oss lidmond Dantes blifvande öde? Till och med nu, midt under de närvarande dagarnas sorgliga förhållanden, väcker underrättelsen om Alexander Dumas död ett lifligt deltagande, äfven om man nödgas erkänna, att den riktning inom litteraturen han representerade icke var den sundaste. Man har kallat Alexander Dumas en naturkraft, och detta uttryck är för honom mycket betecknande. Den väldiga, nästan kolossala figuren med de mörka ansigtsdragen, de små askgråa mutascherna, det knollriga, burriga negerhåret — Dumas hade negerblod i sina ådror, ty hans farmoder var en negrinna från St Domingo —, som alltid var beredd att kasta af sig rocken (han skref vanligtvis i skjortärmarpe) och fatta pennan för att med en otrolig hastighet nedskrifva sina inspirationer; mannen med den oerhörda prouktiviteten, som var än här, än der, som på en gång levererade följetonger till tre, fyra tidningar och författade pjeser till tre, fyra teatrar, under det han samtidigt höll offentliga föredrag, redigerade tidningar och Gud vete allt hvad annat — honom är man väl berättigad att kalla en naturkraft. I alla de många bekymmersamma situationer, i hvilka han befunnit sig, har han alltid bevarat sin tro på sig sjelf och sitt goda humör, och han har också alltid redt sig förträffligt ur svårigheterna. Redan som ung, var han medveten om sin förmåga att kunna stå på egna ben och bryta sig en bana. Hans moder, som var enka efter en general, bvilken härstammade från adliga familjen De ia Pailleterie, bodde i Villers-Colteretz, der han föddes den 24 juli 1802 och der han växte upp som en af markens vildblommor; han blef skicklig i alla manliga idrotter, en väldig jägare, medan hans bokliga lärdom inskränkte sig till det alldra nödvändigaste. ln vacker dag anförtrodde hans moder honom, att hon, sedan hon betalt alla sina skulder, endast hade en obetydlig summa qvar, hvilken utgjorde allt hvad hon egde. Alexander begärde endast så mycket att han dermed kunde komma till Paris, och han begaf sig dit med säker förhoppning att han der skulle kunna göra sin lycka. Den tjugoåriga yngliogen vände sig till flera af hans faders vänner; men af dessa var det endast general Foy som ville göra någonting för honom. Den enda färdighet, hvaraf den unge Dumas visade sig vara i besittning, var att skrifva en vacker handstil, och han blef då extra handsekreterare hos hertigen af Orleans. Det var endast on mager lyeka, Dumas genom denna anställning vunnit, och han berättar i sina memoirer, hvilka för öfrigt innehälla minst lika mycken dikt som sanning, att han i sin harm häröfver utbrast: Nu måste jag lefva af min handstil, men den dag skall nog komma, då jag kan lefva af min penna. För att kunna hålla detta löfte började han läsa allt hvad han kunde komma öfver, och kort derefter började han tillsammans med ett par andra författare skrifva för teatern, först utan lycka, men sednare med städse stigande framgång. Det skulle trötta läsaren allt för mycket att här lemna en förteekning på allt, som Dumas under sin långa författareverksamhet producerat för scenen, och dock skulle en sådan förteckning icke sakna intresse: ty när man icke har sett i biografiska lexika de långa spalterna af titlar på hans pjeser. kan man icke heller göra sig någon föreställning om det omfång, denna sida af hans författareverksamhet haft. I Paris finnes ej en enda teater, med hvilken han som författare ej haft förbindelse; med flera af dem hade han samtidigt kontrakter, och det är ej längre än ett par år sedan, då på samma afton fyra teatrar uppförde stycken af honom. Dertil! komma romaner, noveller, berättelser, rese skildringar, Oauserier, öfver hvilka förtecknin gen äfven fyller linga spalter. De ha blifvi öfversatta på nästan alla språk, och hos oss