Dagens Nyheter – 16 december 1870, sida 2

diga tal, och delade sina blickar mellan den undereköna unga värdinnan och det doftande fatet med stora, feta, stekta abborrar. VII. Affällingarne. Gamla Sara, som visste att spara och hushålla på bästa sätt i hvardagslag, hade den lilla husmorsfåfängan att slå på stort, när någon främmande af betydelse gästade komministergården. Hon hade nu bullat upp alla små läckerbitar, som den omliggande nejden kostnadsfritt kunde erbjuda: kräftor från biäckem, abborrar från sjön, kramsfågel som gossarne skjutit, för att inte tala om det ranunkelgula nytjernade smöret, och den rara gräddkakan Med ett ord, det såg riktigt kalaslikt ut på Hjortens vanligen så tarfliga bord, och det felades bara viner. Men i stället stodo der en konstrikt formad silfverspikad ekstånka med skummande prestöl och en flaska, med Gustaf den 3:djes namnchiffer, innehållande kronofogdens äkta perlor. Kronofogden stod mycket väl hos Sara, ty han skickade då och då små presenter till det ofta af fattiga gäster illa åtgångna köksförrådet. Han gick nu ut till gumman, och begärde af henne ett af de krus, han nyligen skickat som vängåfva till pastorn. CHör nu på, herr kyrkoherde — ropade