Dagens Nyheter – 15 december 1870, sida 1

Men presteden, den har min lärde bror förgätit. — Det skulle inte skada att också ha dess innehåll nära till hands. Gudsmannen försökte sig med ett leende, som skulle föreställa vänligt och skämtsamt, men sov i stället förrådde hans inre skadefröjd. Jag tror mig minnas min ed tillräckligt.4 COrdagrannt: — sporde Anders Samuel och slätade sitt halmgula, stripiga hår. cOm inte till bokstafven, så åtminstone till andan. Jag för min del sätter en ära uti att också känna den till hvarendaste bokstaft — genmälte den andligt sinnade, i det han med sjelfbelåten min entonigt uppläste sin lexa: Jag, Anders Samuel Tovenius, svär vid Gud och Hans heliga evangelium, till hvars förkunnande jag nu kallas och antages, att jag vill städse förblifva vid den rena Evangeliska läran, sådan den i Guds ord, det gamla och nya testamentets heliga skrifter uppenbarad, genom den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad blifvit, så att jag hvarken uppenbarligen förkunnar och utsprider eller hemligen främjar deremot stridande läror, icke heller brukar anstötliga ordasätt, hvarigenom Guds församling bekymras eller förargas må. Fastmer vill och skall jag, med all flit och trohet, vinnlägga mig derom, att mina åhörare, äldre som yngre, uti Guds