Dagens Nyheter – 13 december 1870, sida 1

heundransvärdt sätt, tillskyndande fienden betydliga förluster. Fransmännens linier blefvo starkt decimerade, men de fylldes snart åter med friska trupper, som fortsatte chassepot-elden. Gång efter annan uppkom ett litet uppehåll iinfanteri-striden, allteftersom tyskarne veko tillbaka från Maårne-broarne, men granatelden från fästena upphörde icke ett ögonblick, och då tyskarne åter förnyade sitt anfall mot broarne, började chassepotgevären och kulsprutorna ånyo sitt förhärjande arbete, medan de tyska tändnålsgevären sträckte hela leder af fransmän till marken. Under hela denna strid bortfördes sårade från begge sidor, medan åtskilliga olyckliga soldater, som Voro lemlästade, men ännu kunde resa sig, snart nedföllo döda, träffade af en kula eller en granatskärfva. På en omkrets af flera mil darrade jorden i följd af kanondundret från fästena; bomber gingo långt ötver valplatsen och exploderade bakom de stridande i skogarne eller på landsvägen. Några projektiler hunno ända till ett afstånd af 10.500 alnar. Slutligen nödgades tyskarne uppgifva sina försök att storma Marne broarne. Kl. 3 e. m. drogo de sig tillbaka. Antalet af de franska trupper som utryckt belöpte sig till omkring 60,000 man; men blott en del at dessa voro med i elden. Hvilket har nu resultatet varit af denna dags slag ande? Man frestas att säga att ingen af parterna har vunnit något, men att båda ha förlorat mycket. Fransmännen hålla fortfarande Champigny besatt, ehuru wiirtembergårne ha återtagit en och aånnan af sina positioner i trakten deromkring. Fransmännen ha förlorat många döda och sårade, förutom 300 fångar. Tyskarne ba lidit förfärliga förluster. Det sachsiska jägare-regementet och det 180:de regementet ha blifvit på ett oroväckande sitt upprifna. Hela aftonen i går (den 2) kommo långa tåg af sårade till härvarande fältlasaretter. Det är klagan och sorg öfverallt omkring oss öfver den stora förlusten af officerare och soldater. Och har väl denna strid varit den sista af detta slag? Jag fruktar: nej! De franska fångar, med hvilka jag har talat, berätta att det finnes 350,000 väpnade män i Paris, att hela nationen reser sig, att hufvud staden ieke kan intagas, och att den har förråder för två månader. Vi skola göra utfall, så länge vi ha en enda soldat qvar, yttrade fångarne. I ett postskriptum, dateradt den 4:de på morgonen, berättar Times-korrespondenten att stora tyska förstärkningar anländt från alla sidor till trakten af Champigny, der man väntade ett nytt slag. (Något sådant har cj inträffat; och general Ducrot har, som bekant, förlagt sina trupper närmare Paris.) x x x En major von Wickede, hvilken såsom korrespondent till tyska tidningar följt det pågående kriget och förut vistats länge inom franska aårmån, hvarigenom han blifvit denna mycket tillgifven, så att han är temligen opartisk, skrifver öm krigets uthållande å franska sidan följande, som visserligen brister i den här allmänna optimistiska och om man så får säga poetiska uppfattningen, men mera öfverensstämmer med det nyktra förnuftets röst: Om man fäller ett rättvist omdöme öfver fienden och icke, såsom ofta är händelsen i krig, hos motståndaren betecknar såsom ett brott, det som man i sitt eget land prisar såsom heroism och fosterlandskärlek, kan man icke neka att fransmännen nu i tredje och, såsom man må hoppas, sista stadiet af detta förfärliga krig utveckla en kraft och en verksamhet och delvis en redobogenhet