Dagens Nyheter – 13 december 1870, sida 1

— 00 — Cgement och folklikt. Likväl hörde man hellre Hjorten, ty man förstod honom vida bättre; och så såg han så ståtlig ut på predikstolen, alldeles som en Herrans tjenare borde se ut. Denna popularitet var en stenskärfvai Anders Samuels sko; den plågade honom beständigt. Länge letade den afundsamme efter något, som kunde tillvitas hans förträffliga embetsbroder, men förgäfves. Slutligen hörde han en dag med förtjusning en gammal sockenbo fråga, om det på allvar funnes något helvete, emedan i Hjortens församling trodde man icke riktigt på något sådant, och själasörjaren hade till och med yttrat till ett af sina skriftebarn: 4djefvulen, det är dina onda tankar, och helvetet, det är dina onda gerningars frukt. Skadeglädjen lyste i den kristligt sinnades små askgråa ögon. Här skulle statueras ett exempel, och Hjorten jagas bort som gudsförnekare ur Herrans vingård. Komministerplatsen kunde dessutom öfverlåtas i värdigare händer, och Tovenius hade en vän, en själafrände, som bara bidade på befordran. CPastor Hjort går och grubblars — hyviskade Anders Samuel öfverallt — ty han har samvetsqval för sin brutna heliga prested och för sina gudlösa otrospredikningar. Och det var sannt, att Emanuel Hjort gick och grubblade, men detta var till följe af hans samvetsgranna hjertas bittra strider. Den