Dagens Nyheter – 10 december 1870, sida 1

Först skildras striderna den 14:de, 16:de och 18:de augusti, dem marskalken benämner slagen vid Borny, Rezonville och Ammanvilliers. Den 26:te augusti skulle vägen åter forceras, men ett förskräckligt oväder gjorde hvarje offensiv rörelse omöjlig. Nu samlades ett krigsråd å landtgården Gremont, och efter detta krigsråds mening borde armån stanna i Metz, der den genom sin närväro skulle gvar hålla 200.000 fiender, bereda Frankrike tid till att organisera försvaret och de under bildning varande armberna tid till att konstituera sig samt till att vid ett möjligt återtåg tillskynda fienden så stor skada som möjligt. Men redan den 30 augusti ändrades denna plan, och skedde detta genom en depesch som kejsaren sände marskalken. Denna depesch lyder sålunda: Er depesch af den 19:de bar jag mottagit i Rheims — ryck fram i riktniog åt Montmådy — kan i öfvermorgon stå vid Aisne — skall handla efter omständigheterna för att komma er till. hjelp. Följderna af depeschen voro de fruktansvärda striderna den 31:sta augusti och 1:sta september, som hade till syfte att åstadkomma en genombrytning mot -Thionville, men som voro fullkomligt fruktlösa. Jag underrättade, heter det i broschyren, kejsaren och krigsministern om våra missöden genom följande depesch: Efter ett med hela styrkan utfördt anfall, som ledt till en två dagars strid om St Barbå, befinna vi oss åter i det befästade lägret framför Metz med kl.na Yressurser tull att skaffa ammunition till fältartilleriet och med ett ringa förråd af kött och akeppsbröd, och som platsen är öfverfull med sårade, är helsotillståndet icke tillfredsställande. Trots de talrika striderna är stämningen inom armån god. Jag fertfar att göra ansträngningar för att komma ut ur den ställning, hvari vi befinna oss. General Decaen är död; vi ha omkring 18.000 sårade och sjuka. i Jog har aldrig erfarit om denna depesch kommit fram till sin bestämmelseort, ty från denna tid har jag icke alls fått någst imedde:ande från regeringen Flera gånger (den 15:de och 25:te september) sökte jag sätta mig i förbindelse med den nationela försvarsregeringen. Men mina depescher blefvo städse obesvarade, och ingen af mina kunskapare, som alla voro soldater, kom tillbaka, Vi fingo inga andra underrättelser än dem vi hemtade ur de hos fångarne påträffade tyska tidningarne, SS Tillståndet i Metz blef nu för hvarje dag alit mer och mer förtvifladt. Lifsförnödenheterna togo etter hand slut, brödransonen reducerades till 60 ort, hästarnå voro döda, sårade eller uppätna, helsotillståndet ytterst dåligt, då 19;000 sårade och sjuka funnos och det var brist på läkare och medicin. Ett den 10:de oktober sammankalladt krigsråd beslutade derför enhälligt: 1) att man skulle hålla ut under Metz murar så länge som möjligt; 2) att man skulle upphöra med alla operationer i den kriogliggande trakten, då utgången af dessa var mer än tvifvelaktig; 3) att man under loppet af de närmaste 48 timmarne skulle inleda underhandlingar med fienden för att söka åvägabringa en hederlig och antaglig militärkonvention; 4) att man för den händelse fienden skulle vilja uppställa Vilkor, söm Voro oförenliga med vår ära och militärisk pligtkänsla, skulle försöka bana sig väg med vapenmakti Härefter redogör marskalken för general Boyers beskickning, den han förklarar icke alls ha haft något politiskt ändamål. Han säger tvärtom att såväl generalens underhandlingar 4 Versailles som hang resa till kejsarinnan Eugenie i England endast afsägo att ät Rhenarmån utverka antagliga kapitulationsvilkor. :