Dagens Nyheter – 10 december 1870, sida 1

prestgården, för att inrapportera frökens helsotillstånd. Holger satt på hästryggen dagen i ända, men som han var född till centaur, tog han sin penitens helt lugnt, och kände sig lycklig att på något sätt få godtgöra sitt obotliga fel, såsom han kallade det. Ja, fröken Eleonore v. Dörben hade verkligen, öfvermätt på alla för henne tillställda nöjen, beslutit att en dag roa sig alldeles sjelf genom en ridt till den egendomliga prestgärden, hvilkens sköna belägenhet hon hört omtalas, och der hon dessutom hos dottern i-huset gjort en beställning af ett blomstergarnityr, som hon var nyfiken att beskåda. Nu låg hon der sjelf en bruten blomma, hvilken trädgårdsmästaren — läkaren — skulle försöka att på bästa sätt åter sammanfoga, och — med naturen som hjelpare och konsten som vårdare — gifva tillbaka sin förra fägring. Frökens kammarjungfru, hvilken trots den trångbodda pastorns alla protester, skickats till prestgården såsom sköterska, tog som bäst sin lilla eftermiddagslur i Saras kökskammare, och hade öfverlåtit hela sjukvården åt Gundla allena. Patienten låg i en stilla och stärkande slummer, och aftonsolen kastade sitt sista guld öfver hennes hvita örongottskudde. Gundla hade tagit fram penna, färger och papper, för att söka afteckna det vackra qvinnohufvudet, men det nyss påbörjade arbetet var