Dagens Nyheter – 8 december 1870, sida 1

Fransmännen började sin rörelse mot Bezons midt under natten mellan den 28:de och 29:de genom en stark kanonad från Mont Valerien, och de gjorde eller låtsades göra ett försök att slå en bro öfver Seine-floden. Skott vexlades mellan de båda flodstränderna, och hela preussiska styrkan å landtungan vid Gennevilliers och Carrices de St Denis var på sin vakt. Under tiden beredde sig fransmännen till att antalla Montretout med en infanterikår, som framryckte från Surennes under betäckning af Mont Valriens kanoner. Kl. 8 i går morgon började detta anfall. Preussarne helsades med ett starkt granatregn. Detachementer af mobilgardet började skärmytslingen. Åtskilliga preussiska fältbatterier framryckte, och en stor linie-infanteristyrka var snart färdig att bistå 5:te kompaniets jägarekompanier, hvilka redan slogos med fransmännen. Kanonbåtar på Seinen togo del i striden genom att kasta granater bland jägarne. Man har sagt att det började skjutas äfven från batterierna i Boulogne. Det preussiska artilleriet svarade icke, emedan kanonerna icke voro lämpligt placerade. Fransmännen, ehuru kämpande med hetta, drogo sig icke framåt. Jag har hört af soldater, som under flera timmar voro med i den värsta stridem, att de franska förtrupperna ett par tre gånger gjorde min af att på fullt allvar angripa Montretout, men att rörelserna för öfrigt leddes på ett sätt som synes tydligt vittna om att de icke hade några order att storma denna plats. De tycktes vara starka och icke så litet förargade öfver att nödgas endast låtsa anfalla. De skulle emellertid ha lidit förskräckliga förluster, om de framträngt längre, ty de preussiska positionerna voro väl skyddade. De franska officerarne vågade sina lif för att hålla soldaterna just der de skulle hålla sig, och jägarnes oatbrutna eld tillskyndade mobilgardisterna stort afbräck. En fransk officer sprang till fronten, dervid kommande tätt intill det ställe der jägarne stodo. Han blef nedskjuten. Omkring kl. 12 på dagen aftog elden från Mont Valerien och mobilgardisterna drogo sig tillbaka till Surennes. Utfallet mot Choisy-le-Roi började något sednare än det emos Montretout. Kl. 9 i går morgon kommo cirka tjugu franska bataljoner ut från Villejuif och nalkades den 6:te preussiska kårens position.! Kanonerna å det nya fästet vid Villejuif understödde anfallet genom en ouppbörlig eld, för hvilkea hufvudsakligen 2:dra baierska kåren var utsatt, och som förorsakade en relativt ringa förlust, Fransmännen sägas ha visat stor energi i början af rörelsen, men de förlorade Ssnart modet och gjorde halt på sin generals kommando, då de preussiska kulorna böriade hagla öfver dem. De belägrande funno nöaigt att demaskera sitt fält-artilleri. Dessa batterier tillskyndade fransmännen stor skada. De officerare som ledde utfallet hade all möjlig möda att hålla ordning bland sitt folk; inom de främsta bataljonerna uppstod, oaktadt alla officerarnes bemödanden, stor oreda. Reserven höll sig på afstånd, och efter två timmar var hela affären slut. Man har uppskattat fransmännens förlust till 500 å 600 man. Tyskarne förlorade omkring 100 man, bland hvilka voro trettio bairare som omkommo i följd af artilleri-elden ; de öfriga voro preussare af 6:te kåren. Jag red utåt Choisy-le-Roi och fann nejden hvimla af tyska trupper, samlade för att tillbakaslå utfallet. Det är icke något tomt-skryt af de belägrande att de kunna koncentrera tjugufem eller trettio tusen man å hvarje punkt som hotas. Vädret var kallt och dimmigt och modden mycket djup; men tyskarne voro vid det bästa lynne, sjöngo eller lyssnade till fältmusiken. Hvarje afdelning visste bestämdt hvart den skulle gå och hvad som af densamma väntades.