Dagens Nyheter – 7 december 1870, sida 2

OA pe rn Oo Oo . . Så går det till i krig. I ett bref från Bazoches (4 mil från Orleans), dateradt den 24 oktober och delgifvet en tysk tidning, läses följande lifliga och intressanta skildring: Den 8:e d:s kon; menderades jag, jerute grefve Lottum (broder till furst Putbus) och två troppar, tillsammans 40 man, att rekognoscera den framför oss liggande trakten och bland annat äfven staden Troyem Vi genomströfvade skog, by och fält, utan att träffa på någon fiende. Rörande Troyes, som har ungefär 40.000 invånare, meddelade oss resande åtskilliga uppgifter. Några sade att det fanns militär der, andra förnekade detta och tillade att den marscherat derifrån på morgonen. Slutligen ankommo vi kl. 2 på e. m. utanför staden och funno 10—12 fot höga, nyss uppstaplade, oöfverskådligt långa vallar, genom hvilka ledde en smal reservbro, som knappast en häst kunde passera. Jag förde spetsen och underofficerstroppen, under det att grefve Lottum med hufvudtroppen följde på visst afs stånd. Jag lät rapportera min iakttagelse till honom, hvarpå han kom fram och uppdrog åt mig att med min spets och underoff:cerstroppen (tillsammans. 9 man) rycka framåt och rekognoscera staden. Det skedde. Jag sprängde i teten med två man genom hufvudgatorna, under det att de andra redo genom bigatorna. Utan att egentligen reflektera öfver den fara, söm var förbunden dermed, passerade jag öfver tre broar. Emellertid var hvarje öfverläggning öfverflödig, ty att besätta broarna var icke möjligt. Gatorna hvimlade af menniskor. Jag frågade etter mairiet och man visade mig allt. längre in i staden. Slutligen framkom jag till rådhuset. Genom detsamma leder en bred port till en rymlig gård. Då jag kom framför porten, såg jag mellan de borgare, som till ett antal af omkring 500 voro församlade på gården, blanka baionetter blixtra, såg också att de beväpnade ställde upp sig och befallde dem att sträcka gevär. Detta skedde visserligen icke, men jag märkte att borgmästaren j galauniform banade sig väg fram till mig genom hopen. Jag höll med en af ulane: ng utantör porten, under det att den andre höll 100 steg längre tillbaka på gatan och fransmännen stodo med gevär för fot framför oss. Borgmästaren kom fram, vat mycket vänlig, aftog djupt sin mössa och räckte mig handöm Han medförde också en tolk. Jag föreslog honom att komma med ut till grefve Lottum och öfverlägga med honom, men jag fordrade också af borgmästaren att han skulle förmå soldaterna att sträcka gevär. Han å sin sida försäkrade, att de icke skulle göra mig något ondt, och gick sedan väl 15 steg gatan framåt bredvid hästen. Då kommo fransmännen ut ur porten på gatan och ställde sig helt morskt 15 steg framför mig. Jag fordrade åter att de skulle sträcka gevär, och då de icke gjorde detta, anropade jag den 100 steg bakom postande ulanen och befallde honom att härom underrätta grefven, och att, om han under vägen träffade någon af våra nio, postera dem vid broarna. Just som denne ulan sprängt sin väg, och då jag vände mig om för att se hvad fransmännen gjorde, lade högra flygelmannen an och gaf eld, under det att de öfriga följde hans exempel; träffad i hufvudet, sjönk den bredvid mig sittande uvlanen ned från hästen. Jag vände naturligtvis om och gaf min häst sporrarna. Ur hvarje hus knallade skott, flögo stockar och stenar, under det att tusentals svängde hattarne och ropade vivat. Men jag aktade ej derpå och såg blott efter den framför mig liggande bron, der den karl, som jag hade afsändt med rapporten, ännu parlamenterade med massan, ty båtskeppare ville spärra bron med tåg. Deraf blef emellertid intet, och jag sprängde öfver den i traf. På andra sidan var en öppen plats, der vi, eftersom icke så många naenniskor voro samlade der, voro en bättre skottafla för skyttar, ty förut var målet något försvåradt genom den stora menniskomassan. Snart låg också ganska riktigt min ulan med sin häst der och omringades genast af gatupöbeln. Men äfven