Dagens Nyheter – 7 december 1870, sida 1

Lefnadssättet i Paris. I ett bref från Paris till Neue freie Press e heter det: Vi ha nu ett rått-torg, som är mycket väl försedt. I Paris är det en modfråga, och det skall förvåna er att höra, att icke blott de fattigaste, utan äfven ganska förmöget folk äta råttor. Restauranten Brevan har uppfunnit ett medel att bereda en ypperlig rätt af dessa gnagare. Råttorna kokas i champagne och kryddas starkt. Brevan hinner icke att utföra alla beställningar, som ingå till honom. Råttmarknaden är på platsen utanför stadshuset och en råtta kostar 60 centimer (42 öre) — ett ganska högt pris, såsom man ser Då parisarne lyckats öfvervinna sin motvilja, komma råttor att fylla behofvet af det vildt, man nu måste umbära. I Paris finnes det mer än 20 millioner råttor, (? Ur ett enskildt bref från Paris af den 17: november meddelar Kölvische Zeitung följande utdrag: Efter att någon tid ha varit beröfvade de mest använda saker och nu stå på den punkt, att vi äro i saknad af det oundgängligen nödvändigaste, skola vi snart ha att i verkligheten utstå en belägrings alla fasor. Guvetnören i Paris tillgriper derför de mest energiska medel för att göra ett slut på belägringen. Vi ha i 8 dagar väntat på ett utfall, för att genombryta de fiendtliga linierna. Lyckas detta, skall ställningen helt och hållet förändras och lyckan åter le mot oss. Men om vi lida ett nytt nederlag, återstår för Paris ingenting annat än att kapitulera och underteckna en smärtsam fred... Paris sätter nu sin hela förhoppning till den hufvuddrabbning, som förestår, men den måste utkämpas utan dröjsmål, ty hvarje dag för oss närmare en katastrof, nämligen hungersnöden. Sedan 15 dagar ger man oss blott 50 grammer (12 ort) kött om dagen (enligt senaste underrättelser blott 332 gr), det vill säga 2 skp. 40 ort på person för 20 dagar, och vi ha kött blott för en vecka till. Många personer — och jag hör till deras antal — ha redan gedan lång tid tillbaka försakat sina små köttportioner, derför att man nödgas vänta 3 till 4 timmar ialla väder utanför slagtarbodarna. Lyckligtvis ha vi ännu bröd, om ock af sämre beskaffenhet, men det är dock bröd, och vi äta mycket sådant, ty prisen på alla andra lifsmedel äro för höga, att man skulle kunvna köpa dem. Utom vanliga lifgmedel, utbjudas nu äfven andra ätbara saker, om hvilka jag med full sakkännedom kan tala med dig, då jag sjelf sett dem i hållarna. Jag ville ha en half katt. Man begärde 4!2 frank: jag bjöd 4 frank, men fick den ej för det priset. Sedan ångrade jag att icke ha köpt den, ty den var charmant och man hade kunnat laga en ypperlig ragu deraf. -Jag såg huru råttor såldes till 80 centimer och ända till I frank, allt etter derasstorlek ; jag köpte inga, ehuru man påstod att de voro förträffliga, tyjag har ännu något förråd och vill vänta till dess de äro uttömdå innan jag tiNgriper detta fa tustiska lefnadssätt. Hundar finnas äfven i vis bodar, men äro icke ännu mycket eftersökta, ty man finner deras kött i allmänhet hårdt och torrt och äter dem blott i högsta nödfall. Men som jag hade behof. af att denna dag e smörja mig, köpte jag sparfvar å 50 centimer Nan a. 0 ER MRS Rd 1 Är TNE NR GEN ENE I atlas vat ks RIE de SR AN