Dagens Nyheter – 7 december 1870, sida 1

domligt sätt, som nästan bildade ett diadem, på samma gång det lit en mängd af lockar falla ned på den plastiskt formade halsen. Ögonbrynen, mörka och fint penslade, skänkte ett uttryck af kraft och beslutsamhet åt de djupt mörkblåa, af långa silkesfransar omgördlade ögonen, hvilkas eld icke tycktes rätt öfverensstämma med den karåkter af mildhet, som det blonda håret förlänade ansigtet. Munnen var liten, purpurröd och fyllig, men med ett uttryck af älskvärdt trots, i den uppåtböjda öfverläppen, och näsan, rak och fin, bildade nästan en rät linie mot pannan, hvarigenom den skänkte profilen någonting af grekinna. Vi, som sett Winges berömda tafla CKraka skulle vilja påstå, att målaren i sina ungdomsdrömmar eller i verkligheten sett denna prestdotter, hvars skönbet väl kunnat förtjena ott förevigande af mästarehand på duken, och att han från hennes anlete och gestalt hemtat sin första inspiration. Allt nog, om mången främling reste till Norra Luggavikullat för att få höra den vältalige presten, så tro vi dock att lika många gjort det, för att få se en skymt af hans sköna dotter. Emanuel Hjort, som vid sin tillbedda makas död mottog i arf den då tioåriga flickan, hade sjelf gjort hennes uppfostran, och bibringat henne en hop kunskaper, som vanligen icke falla på en fattig prestdotters lott. Hon hade till och med fått studera latin tillsammans