Dagens Nyheter – 5 december 1870, sida 1

özgonpar, som icke observerar oss, utan låter oss ostörda njuta af sina strålar. Ser du dessa mörka, klassiskt hvälfda ögonbryn, dennaattiskt formade näsa, dessa långa silkesfransar till ögonhår, denna lilla svällande purpurmun, dessa ovala, fint afrundade kinder! Ser du? Ser du?4 Bror Augusts ögon letade sig fram mellan buskverket och slingervexterna, och upptäckte till slut på tre eller fyra alnars afstånd ett qvinnoansigte på yttre sidan fönsterglaset, ett ansigte, som riktigt strålade af den tillfredsställda nyfikenhetens barnsliga välbehag. Den sköna okända tillhörde en liten grupp af skådelystna, som i all hemlighet och förmedelst betjeningens goda vilja, njöt af balens betraktande. En tjenstvillig passopp smög sig till och med bakom buskarne, för att aftorka det immade fönsterglaset, och erhöll af skönheten derutanför en belönande blick. cOm jag ändå kunde köpa den der tacksamhetsblicken af den satans karlen?Y — hviskade Fingal, alltmera berusad af föremålet för sitt åskådande — men, vänta lite, det immar väl snart igen på rutorna. Jag stannar här hela natten, bara för att göra vägen klar för jorden skönaste ögonpar. cMen din ros, pligtförgätnelt — anmärkte bror August, dragande på mun åt sin ombytlige vän.