Dagens Nyheter – 5 december 1870, sida 1

hvarom vi äfvenledes på ort och ställe erhållit kännedom: Under en herrgård, ej långt från länets residensstad, lyder bland andra, 2 mantal. För 13 år sedan väcktes hos en fattig, men arbetsam och förståndig torpare i Östergötland, som var barnfödd i trakten af sagde gård och sålunda kände till ortens förhållanden i allmänhet och detta halfva mantal särskildt, det djerfva modet att arrendera detsamma, hvilket för honom var en mycket stor affär. Kontraktet uppgjordes, och bestämdes deri, att han skulle bruka gården under 10 år mot följande årliga arrende: 8 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn; 80 kördagsverken med parhästar; inberga skörden å 15 tunland äng; skörda säd å herrgårdens gärde med 2 lar i tre dagar och dervid äfven hälla lösbjon; biträda vid trösken med karl och hjon 16 dagar samt lemna i jordegarnes kök vissa kannor lingon m. fl. småsaker af ringa betydenhet ). Dessutom var brukaren skyldig att på budning köra i herrgården med par hästar, hvarför han erhöll 1 rdr pr dag. Då emellertid de ordinarie kördagarne uppgingo till ett så stort antal kom det sällan i fråga att utgöra några extra körningar, utom ibland under vintrarna, då brukaren derigenom ej behöfde eftersätta något angeläget arbete vid hemmanet. CDenna punkt, som jag fruktade mest, blef sålunda ej så svårt — yttrade han. Statsoch kommunalutskylderna af detta halfva mantal uppgingo vid arrendetidens början till omkring 80 rdr. Vid gården hade aldrig tillförene skördats öfver 30 tunnor strid säd, hvaraf man finner att den just ej bortsläpptes för Csmörköp. — Det såg mörkt ut i början — yttrade bonden — isynnerhet som jag måste skuldsätta mig för att få nödiga inventarier, och alla menade tro på att det ej skulle gå; men jag hade min tanke för mig och mina blickar fästade på åtskilliga kärrmarker, som jag ville lära annat än att bära alruskor och odonris. Med en arbetslust, som var viss om framgång, grep han genast verket an: han sprängde sten, dikade, rothögg och upphackade kärr och slog sig så bra fram, att han det tionde året — han hade under arrendetiden underhållit ett hushåll om 11 personer — skördade tvåhundra tunnor spanmål. Men med detta år fick han äfven lemna hemmanet. Han hade af jordegaren blifvit uppsagd. En sådan Braut-Anund bland herrgårdsbönder, som förvandlade kärr och moras, stenbackar och hagar till åkerfält, en sådan, som ej inskränkte sig till att, såsom företrädarne gjort, låta allt gå sin gilla gång, utan bråkade med att gräfva ordentliga afloppsgrafvar för vattnet, att igenfylla gamla obehöfliga diken och upptaga nya, der sådana behöfdes, en sådan herrgårdsbonde som försökte taga någon afkastning af ladugården, annat än hvad som åtgick till hushållet, som lade sig vinning om att få sin jord riktigt gödslad och som kunde framvisa vack) ) I förbigående må här anmärkas den benägenhet somliga jordezare ha att fördjupa sig i baga teller, som likväl för arrendatorn äro trycde. Så ha vi sett föreskrifvet, att bonden skäll vissa kappar aska. binda ett visst antal . plocka så och så mycket enbär o. s. Vv.