Dagens Nyheter – 5 december 1870, sida 1

augustinatt med sitt magiska månsken och sina mystiska skuggor. Vi sitta här isommarkläder och inandas vällukt, ehuru vi för fem minuter sedan drogo upp vagnsfönstret, för att skydda oss för vinterkylan och snöyrar derute i Les Champs ElysåesX, som denns årstid föga gör skäl för sitt löftesrika namn Det här är ju ett hexeri i stor skala, och man bränner inte hexmästarne på bålet. Nej, äradt vare och blifve du, o menniskosnille! I tusende former röjer du ditt him. melska ursprung, din af skaparen förlänade skaparekraft. Bon soir, mn bijou!? — hördes en väl: bekant stämma, i det en mjuk, men stark hand lades på en vandrares skuldra. Ho bijou var det skämtsamma smeknamnet, hvarmed vår husarlöjtnant alltid helsade den yngre af våra studerande författare. Bon soir, madame! Nå, är här inte förtrollande? Det fattas bara ett? Hvad då?s CJag vandrar som Adam i paradiset, omgifven af tusende sköna Evor, men ingen, ack, ingen enda tillhör mig. Gör som jag, bär ditt öde som en man så inger du en gång aktning, du som hittills bara ingifvit kä-kärlek — replikerade bror August leende. CSmickrare! Hvad du ändå kan vara artig! CJa, passa då på medan jag är i farten.