EO än många andra varit i tillfälle att känna i grund och botten. Alla. dessa i korthet antydda förhållanden äro lika många grundade anledningar till det antagandet, att man i Södermanland skall finna allt väl bestäldt och att Nyköpings län måste Vara ett mönsterlän i afseende på såväl hufvudnäringarnes som den talrika arbetarebefolkningens tillstånd — ett antagande, som också är temligen allmänt i landet. j En sådan föreställning blir i allmänhet icke heller rubbad äf de intryck man erhåller vid en hastig lusttur genom landskapet. En dylik tur är en behaglig promenad mellan slott och herrekäten. Den ena utsigten, den ena landskapstaflan mer förtjusande än den andra framställer sig: der är taflans hufvudparti, insjön; på ena strandens kullar framskymtar den landtliga kyrkan med sin symboliska tornspira; på den andra stranden eller nära intill ligger herrgården med sina parker och trädgårdar, sina odlade fält och aller; och midt genom dalen, alltid begränsad af furuklädda höjder, till hvilka ekoch björkbevuxna hagmarker merändels bilda en behaglig öfvergång, slingrar ån sig fram till en annan sjö med en annan kyrka och en annan herrgård med sina parker och fält och sin grindvaktarstuga i gsgchweizerstil bredvid landsvägen. Vid en sådan hastig färd har man ej ens tid att anmärka att landskapet dock på det hela är glest bebygdt. När man öfver hufvud taget ej reflekterar öfver annat än det vackra man ser från allmänna farvägen, promenerar man sig snart till den öfvertygelse, som skalden uttryckt i sin bekanta lofsång öfver Södermanland, nemligen att landet är både herrligt och rikt. Har man emellertid ett annat mål för sin färd och ej håller sig uteslutande till de stora stråkvägarne, utan lemnar boningarne i schweizerstil bakom sig för att se hvad som ligger fördoldt för verldens öga, så finner man der snart arkitektoniska mästerverk i den allmänt bekanta ladustilen, och får man der, såsom annorstädes, snart den lärdomen prentad i hufvudet att allt, som glimmar, icke är guld eller med andra ord, att Södermanland hvarken är så tätt bebygdt eller så adladt, som dot borde och kundo vara Innan vi begifva oss in på bygdernas bakvägar, torde vi likväl öfver det, som skådas från stora landsvägen, få framställa några anmärkningar, förut visserligen hörda, men hvilka alltför nära sammanhänga med vårt ämne för att kunna alldeles åsidosättas. Inom det rent industriella området är det för länge sedan en vunnen, i första hand: ganska dyrköpt erfarenhet, att en industriel rörelse icke med fördel af en enda person kan bedrifvas utöfver vissa gränsor. Huru skicklig han än må vara och i besittning af huru stor arbetsförmåga som helst, räcker han dock icke till att alltid vara öfverallt, der hans närvaro bäst behöfves för att öfvervaka detaljer, på hvilka ofta hela rörelsens framgång beror. Inom jordbruket, som dock väl äfven numera får betraktas som en industri och en industri af högre ordning till och med, eme dan der knappt någonting är bestämdt gifvet på förhand, utan der allt beror på snart sagdt ögonblickligt omdöme och omtanke, synes man ha vunnit en helt motsatt erfårenhet. Konsten att sköta jorden och ur henne 2 NE ERNA a