Dagens Nyheter – 29 november 1870, sida 2

minnets barder. Hvad beträffar värdet af de i denna afdelning inrymda sångerna, så är det mycket tvifvelaktigt hos många, och icke få hade lätteligen kunnat ersättas med andra. Hrodgars kvida och de närmast följande äro, i det skick utgifvaren lemnar dem, ingalunda passande att gifva någon rätt föreställning om poesien i det tidehvarf, till hvilket de höra, och saklöst hade, enligt vårt förmenande, bekbindaren Toves-visa om slaget vid Stångebro kunnat utlemnas. Utgifvaren, som visat sig så litet mån om fullständigheten af sin samling, borde åtminstone ha märkt, att det poetiska värdet hos Stångebrovisan är alltför litet, för att hon skulle förtjena en plats i en samling sådan som denna. :Hvad -hela denna-afdelningbeträffar förundrar det oss dessutom, att utgifvaren företrädesvis valt stycken, som äro fulla af danskhat, ehuru sådana ingalunda äro särdeles talrika i vår folklitteratur. Folkhögskolan bör väl snarare söka utplåna än underkKålla det nåtionalhat, som olyckligtvis alltför länge rtåädt mellan nordens så nära befryndade folk. Den andra äfdelningen utgöres af två danbka sånger, båda af Grundtvig. Ehuru oväntadt det är att i en samling åf svenska sånger finna danska sådana, är detta ingenting att tala på, helst som de båda grundtvigska qvädena äro vackra och högstämda. Den tredje afdelningen, som utgöres af folkvisor, aftryckta ur den af Geijer och Afzelius utgifna samling, företer också spår åf en besynnerlig ordning eller, rättare, oordning. Så stå de yngsta visorna först, ehuru intet skäl Härtill kan upptänkas. Fölkvisorna äro också samt ochsynnerligen liksom de öfriga sångerna till den grad vänställda af tryckfel, att det somligstädes är nära omöjligt att gissa sig tillden rätta meningen. Så mycket hade man åtminstone kunnat fordra, ått korrekturet skulle vära ordentligt skött. De anmärkningar, vi här framställt, tro vi skola gillas af hvarje såkkunnig. De ha gjorts af nit för saken och af ingen annan bevekelsegrund. En varning för slik usel litteratur torde vara väl på sin plats, helst då den uppträder med sådana anspråk på spridning som ifrågavarande arbete. Ätt för penningespekulationer missbruka en så hög id6 som fölkhögskolans är förkastligt, och vi hoppas också, att dessa spekulationer skola misslyckas. Kanhända ha vi misstagit oss om orsaken till arbetets utgifvande; men om också Blott okunnighet är skälet till bristerna, så förtjenar Hkväl utgifvaren näpst, och om dessa rader händelsevis skulle komma för hans ögon, önska vi ätt Han ville lyssna till vår bön ått slippa någon fortsättning, hvarmed han dock genom en på titelbladet befintlig etta (T) hotar oss. Jan.