Dagens Nyheter – 26 november 1870, sida 1

den betydenhet, att den väckte min förvåning. Och hvad som icke minst öfverraskade var, att det manskap, som skall servera dessa kanoner, utgjordes af idel gamla soldater, hvilka sutto som fastvuxna i sadeln och syntes förtrogna med de minsta detaljer af tjensten. Hvilka ofantliga resurser måtte icke Frankrike ega, som efter så snart sagt exempellösa motgångar kan inom några få veckor åter ställa sådana stridskrafter på benen. Det är icke utan att, då man betraktat sakerna på afstånd, man emellanåt känt sig frestad tro, att dessa nya uppbåd, om hvilka det talats, existerat blott på papperet, och att denna armå, som sammandrogs på andra sidan Loir, var blott en myt. Nu har dock i dessa dagar Leirearmån gifvit sin tillvaro på ett mycket märkbart sätt tillkänna, och jag har derförutom i de trakter jag genomfarit sett så betydliga stridskrafter, att jag kan -vitsorda, att om tyskarne ansett, att Frankrike nu låg afväpnadt räknat sig. Ur enskilda bref från Paris rade den 11 dennes, meddela vi här nedan följande utdrag: Hela pressen, Jakobinernas organer naturligtvis undantagna, påyrkar nu med en mun sammankallandet af en konstituerande församling. Regeringen har börjat öfverlägga härom, men dess ledamöter äro af olika åsigt. Jules Simon, KE. Arago och Garnier-Pages befara att denna församling skall bli ogynnsamt stämd mot bibehållande at den republikanska statsformen, och de vilja alltså gerna uppskjuta densammas inkallande, för att vinna tid. Deras mening är att man först bör genom utskickande af utomordentliga kommissarier söka bearbeta :landsortens befolkning. En general tillfrågades af Jules Favre angående besättningens förmåga att göra motsånd. Utan verksamt understöd af landsorten, svarade generalen, äro vi ur stånd att länge uthärda belägringen. Sjelfva mobilgardet börjar nu ropa på fred . . . Utom proviantfrågan, heter det vidare, sysselsätter oss penningfrågan. Finansministåren torde snart icke mera kunna tillfredsställa de anspråk som göras på densamma. Den till nationalgardet i Paris utgående ersättning belöper sig för hvarje dag till 500,000 frank. Härtill kommer vidare linietruppernas och mobilgardets sold, så att endast finansernas tillstånd gör det oundgängligen nödigt att ett afgörande sker redan före slutet af denna månad. Ett annat bref, skrifvet af en mobilgardist till sina slägtingar i landsorten, innehåller bland annat: Vi äro fortfarande instängda i Paris och ha ingen aning om när detta olyckliga tillstånd skall sluta. Den dagen måste det bli en storartad strid, ett omfattande utfall, hvari hela det vapenföra manskapet skall deltaga, sannolikt i sådan ordning att de ogitta gå först och sedan familjefäderna. Vi äro alla fast beslutna att kämpa intill sista man, men vi veta också alla att vi utan hjelp utifrån äro förlorade, och derför plågar oss högeinför deras fötter, så ha de betydligt misssom fallit i tyskarnes ohänder, och äro dateligen det totala uteblifvandet af alla underrättelser från landsorten. Om icke departementens befolkning kraftigt ingriper, måste vi duka under; det tillkommer alltså den att handla. Att Bazaine gifvit sig vid Metz med 120.000 man, veta ni väl redan; Frankrike räknar sålunda en förrädare till. — Ett ägg kostar nu här 37 öre; den som ännu har råd att köpa smör, betalar derför 8 å 16 rdr skålpundet. Ost finnes icke alls numera. Häst-, åsneoch mulåsnekött är redan förskräckligt dyrt; snart skall äfven dermed vara slut, och sedan få vi lefva af salt kött, Vi äro långtifrån lyckliga .,. .