Dagens Nyheter – 26 november 1870, sida 1

— äl — Det var önskan att se en skymt af Julia. Han hade så många gånger sedan han återkom till staden förgäfves sökt att få se henne. Ett oblidt öde hade hindrat det. Så äfven nu. Väl såg han baronens våning rikt upplyst, men, fastän Gustaf flera gånger vandrade fram och tillbaka, kunde han ej vid något af fönstren upptäcka gestalten af den sköna, den englagoda barndomsvännen; äfven denna tröst skulle förvägras honom på denna smärtfulla julafton. Det var ej utan en känsla af djup bitterhet, annars så främmande för hans milda och fogliga lynne, som han gick hem och, halft vanmäktig af förtviflan, kastade fig ned på den gamla målade pinnsoffan. Då han legat och fantiserat en stund, öppnades dörren och fru Granlund inträdde med en armstake med tre brinnande ljus i ena handen och i den andra höll hon en liten bricka, hvarpå låg ett bref till Artisten G. Renvall.4 Gustaf gnuggade sig i ögonen, liksom om han sträfvat att vakna upp ur någon besynnerlig dröm. — Hvad vill det här säga? stammade den unge mannen förvånad. Fru Granlund endast småmyste litet skälmskt och satte ljusstaken och brickan från sig; på bordet, invid soffan. Då Gustaf fortfarande såg Handfallen at af förvåning, yttrade hon: