Dagens Nyheter – 25 november 1870, sida 1

Av styrka och skådar nu med glädje hans framgångar. Hvad vi hittills berättat tillhör verkligheten, och om än före slutet af vår skizz dikten skulle blanda sig deri, så tro vi ej att saken derigenom skall försämras, ty det finnes ingen dikt utan verklighet. Hvad är väl dikten annat än mer eller mindre trogna bilder af vårt lif, dess omgifningar och dess erfarenheter. Vi kunna tillägga: det finnes, Gudi lof, ej heller någon verklighet utan dikt, ty så naken skall väl aldrig verkligheten blifva att icke den bjuder oss någon dikt, någon poesi. Madam Renvall och hennes son behöfva lyckligtvis icke alldeles räknas till undantagen, dylika karakterer behöfva, som bättre är, icke ovilkorligen gripas i luften. Många sådana finnas i verkligheten, om man blott har sinne för att upptäcka dem. Det är mycket, som lider, njuter och verkar i det tysta. Det är puppan som ger oss fjärilen, skalet bevarar kärnan till dess den hunnit mogna. Resultaten uppkomma ej af intet. Hvad kyrkogården dock kan vara rik på minnen! Bland dess grafkullar hade Gustaf bortlekt mången stund. Ofta hade dessa yra lekar afbrutits af något sorgetåg, som stannat vid en öppnad graf, omgifven af några bräder. Der hade anhörigas tårar och den presterliga förrättningen mången gång gjort ett afbrott i barnens lekar; från hök och dufva, dunk eller