Dagens Nyheter – 24 november 1870, sida 1

förelse, som vid ett sådant tillfälle bemäktigar sig en :svärmisk och Känslig själ. Huru beskaffad skulle väl derna frätntid blifva? Han lågade med höla sin: rika känslas eld för konsten. Hvad kuide för Honom finnas skönare, heligare, ljufligare, än att uteslutande få egna sitt lif åt en verksamhet, som så fullkomligt harmonierade med hans gvärmiskt poetiska sinne och de allra tydligaste anlag, hvilka sednare hans egna lärare, förutom många andra, vitsordat. Hvilken ärofull framtid skulle han icke kunna gå till möte, om han lyckades blifva en erkänd och vidtberömd konstnär! Dock ingen dager utan skugga, det visste han redan. Det anade honom att artistens stig i sin början är full af törnen, att han skulle få många bekymmer och svårigheter att bekämpa, innan han nådde ärans och tyktets höjder. Fadershanden var redan Bbörta, hur länge skulle det dröja innan han måhända äfven skulle sakna en moders ömma vård och omsorg, ty hans moders helsa var redan vacklande, det visste han. Sedan skulle han, en stackars oerfaren yngling, stå der ensam, utan föräldrar och utan vänner. Denna tanke uppväckte minnet af hans redan flydda barndom, der Julias bild stod främst, alltid vänlig, ständigt uppmuntrande och god. Men snart var han icke längre något barn; snart skulle måhända deras vägar gå åt skilda håll.