Dagens Nyheter – 24 november 1870, sida 1

RR a EE civilisation, i idoghet och förkofran i alla riktningar, uppåt och neråt; och landet blir rikt och mäktigt af stora företag. Skattkammaren eller folkets fickor blifva fulla. Regenten får alltmer inkomster och makt. Öfvermodet infinner sig hos de regerande. En annan furste skall qväsas. Kriget utbryter — ty fursten är ju soldat och har en armå6. Landets (!) ära måste ju vårdas. Alltså — kriget vältrar sina brott och fasor öfver de rika länderna, de lyckliga invånarne. Rikedom, välstånd, folkrikhet, konst, industri, byar, städer — allt offras, i mer eller mindre grad, åt krigets Moloch. Eländet gapar grinande ur hvarje vrå — men han — krigsguden! — och hans satelliter, de höjas af ära, krigarära. En tid af sorg förgår. Arbetet mornar upp sig. Den förstörande blixt som kallas krig glömmes. Industri; konst och vetenskap arbeta åter dflitigt. Nya generationer framkomma och med dem nytt välstånd, ny rikedom; nya fredliga inrättningar o. s. Vv... . färdiga att af nästa krig afmejas. Arbetet följer på kriget, . som solen på ovädret. . Långsamt men väl läker det de sår dess. eviga, fiende, kriget, har gifvit. Arbetets -resultati. är:dess ära. Det goda arbetet är en ärestod åt .Gud. Krigsäranförsinligas bäst såsom: ex tåroch blöddrypande krona, satt på mensklighetens alla i en hög samlade brott och lidelser, omslutna af purpurmanteln; på hvilken Erigiskt. snille och talang med fulla:händer utströttsitt; glitterguld och sina brokiga paljetter. Kriget. är -mensklighetens fasa. . Arbetet dess ro. Kriget söfver de-menskliga dygderna, men väcker passion och brott. Arbetet är dygdens moder; endast arbetet förmår söfva brott och passioner. Krig är förstörelse. Arbete är skapande. Krigets föräldrar äro rof och ärelystnad; dess barn äro: råhet, armod, elände, förtviflan och döden, . Kriget. är dessutom frihetens bödel. Må arbetet derföre i lugn och fred få sprida sina välsignelser öfver jorden och krigarens ära bli-en obepriplig: gåta från en rå, : bestialisk tid. -Må den sanna; kristna religionen med fredspalmen i sin hand och omgifven af. arbetets alla goda genier snart ånyo och för alltid. sträcka sitt. milda kärleksvälde öfver jordens länder, att slägterha en: gång ej må känna annat fältrop-än det af inbördes kärlek, vänskap. och frid. Men — dessförinnan? — skall man af fasa för det: största af alla brott, eröfringskriget, . rygga. tillbaka för försvarskriget? Visserligen: icke, men — försöka göra det öfverflödigt, genom att:gifva. alla medborgare en manlig.anda,.en gymnastisk utbildning och, från ungdomen, öfning i vapnens bruk, så att de blifva män, hafva håg och kraft och skyldighet . att försvara: hem och härd.