Dagens Nyheter – 22 november 1870, sida 1

befrämja religionsundervisxiing on och betraktade denna såsom motsatt den verldsliga. Ännu ett ord ow de slags kandidater som vi icke böra välja. Man må cj skänka sitt förtroende ät personer som visa sig angolägna endast om flera skolors inrättande, men aldrig ådagalägga något intresse för att skaffa bättre skolor. En ökning af skolsrnas antal, som icke åtföljes af desammas förbättring, är en fördel, föga värd att eftersträfva. Huru ha väl våra nuvarande :otkskolor blifvit karakteriserade af biskop Fraser i Manchester, hvilken varit folkskoleinspektör och sålunda vet hurudana de äro, och som äfven genom egna iakttagelser känner till skolorna i Förenta staterna? Han säger att af våra folkskolor en tredjedel kan anses någorlunda god, ea tredjedel minåre god och den återstående tredjedelen absoluv: dålig. (Skratt.) Och då han fäller detta nedslående yttrande om dem, har han ej bedömt dem efter någon högre måttstock, utan endast sagt hurudan han funnit deras verksamhet vara inom det eländigt inskränkta område de för sig utstakat, sagt hurudan v ndervisning de bringa i innanläsning, skrifning och de fyra räknesätten i hela tal sDet är af stor vigt att den arbetande klissen blir i viss mån representerad i skolöfverstyrelsen h(öga bifallsrop); och det äv of ännu större vigt att det qvinliga köret der blir represcnteradt. (Bravo!) Det är för arbetsklassens barn folkskolorna äro arsedda; och det är denna klass behof och fordringar vi nu ha att i främsta rummet tillgodose. Ingen känner arbetsklåssens omstindigheter och hvad den behöfver så väl Bom intelligenta arbetare, och om sådana bli invalda i skolstyrelsen, skall arbetsklassens förtroende till denna i hög grad tillväxa. Vidare finnes det ingen klass, som, betraktad i sin helhet, är så djupt intresserad för folkuppfostran, så angelägen om dess höjande i qvantitativt och qvalitativt hänseende, och som dervid är så fri från alla viafsigtor, som just den arbetande klassen. (Hör! hör!) Arbetare måste finnas bland skölöfverstyrelsens medlemmar, såvida denna styrelse skall kunna verka kraftigt och vara populär, Qvimior äro dock ännu nödvändigare. För det första hw vi fickor dtt uppfostra såväl som gossar, och ett uppfostringsväsende, afsedt äfven för fickor, men stående undör ledning endast af män, är i sjelfva verket en absurditet. Härjemte bör man taga i betrakvande att gvinnorna, såsom varande de första lärarne i hemmen, besitta mera erfarenbet och ha i allmänhet förvärfvat mera praktisk skicklighet, åtminstone 1 fråga om barnunderyisning, än de flesta män. Nästan hvarje familjemoder är eu öfvad lärarinna; Och man kan vara viss om att på hvarje man, som icke är till yrket skollärare, men i alla fall egnat mycken uppmärksamhet ät undervisningsväsendet, belöper sig ett icke ringa antal qvinnor, som gjort sammalunda. Om vi icke valde några qvinnor, skulle vi handla i full strid mot skollagens anda. Parlamentet har visat hvad dess åsigt är, derigenom att det uttryckligen gjort qvinnor valbara till ledamöter i skolöfverstyrelsen. Denna blir högst ofullständig sådana förutan, och detär mycket att beklaga att så få qvinnor ännu uppträdt såsom kandidater. (Bifallsyttringar.)