Dagens Nyheter – 22 november 1870, sida 1

in 1 den fattig: stugan, hivarom han berättar i sin Bilderbok utan bilder. Se de sväfvande skeppen på: varfven! Dannebrogen svajar, arbetarne sitta tillsammans i skuggan vid sin tarfliga frukost; men främst höjer sig hufvudfiguren i taflan: det är en gosse, som raskt snider lefvande L rag i träbilden till skeppets gallion. Den är skeppets skyddsande och skall, som den första bild af Bertel Thorvaldsens hand, vandra ut i den vida verlden. Det evigt svallande hafvet skulle döpa den med sitt vatten och omkring densamma hänga sin krans af våta perlor. Vår nästa bild visar oss den tystlåtne, men alltid blide och godmodige Thorväldsen som konfirmant. Han är 17 år, och då hans kunskaper icke kunnat bereda honom en högre plats, sitter han hos prosten nederst bland de fattigaste gossarne. Nyligen hade det i tidningarne stått omnämndt att eleven Thorvaldsen vid konstakademien blifvit tilldelad den mindre silfvermedaljen för en basrelief, föreställande en hvilande Amor. — Är det er bror, som vunnit medaljen? frågade prosten. t — Det är jag sjelf, svarade Bertel. Prosten betraktade honom med välvilja, förde honom förbi den långa raden af hans kamrater, satte honom på första platsen och kallade honom från den stunden alltid: monsieur Thorvaldsen. Och detta fmonsieur återljöd långt mäktigare i hans själ än hvarje titel konungar kunde gifva Honom; aldrig sedan glömde han detta. I ett litet hus i Aabenraa bodde Bertel