Dagens Nyheter – 22 november 1870, sida 1

FIBRER Lr ET ARGAT hos sina föräldrar ech delade sin tid mellan konsten och med att biträda fadren. Akademiens mindre guldmedalj skulle vinnas i bildhuggarekonsten; Thorvaldsen var tjugo år gammal, hans vänner visste, bättre än han sjelf, hur skicklig han var, och de öfvertalade honom att försöka sina krafter på uppgiften: Heliodorus, som utjagas ur templett. Vi äro på Charlottenborg, men det lilla rum, der Thorvaldsen nyss satt för att fullborda sin skizz, är tomt: utför den trånga baktrappan, såsom jagad af demoner, ilar han bort för att ej mera återvända. I en stor genius lif är ingenting tillfälligt; det synbart obetydliga är ett Guds ledande finger -— Phorvaldsen skulle fullborda sitt verk. Hvem är det, som hejdar honom i den mörka baktrappan? En af professorerna kommer just denna väg, tilltalar honom, utfrågar honom, förmanar honom. Jan vänder om och — på fyra timmar: är skizzen utförd och den mindre guldmedaljen vunnen. Det var den 15 augusti 1791. Statsministern, grefve Ditlew af RevertL ow säg den unge konstnärens arbete och blef hans beskyddare. Han skaffade honom arbete och satte sitt namn i spetsen för en subskription, hvarigenom han fick tillfälle I att ostörd egna sig åt sina studier. Två år derefter hade han vunnit störa guldmedaljen och dermed erhållit ett resestipendium; men föra afresan skulle en knapphändig skolundervisning upphjelpas. Flera är gingo hän ; hab läste, studerade, akademien understödde honom, och allmänt bifall och er