Dagens Nyheter – 19 november 1870, sida 2

den och fängslade publikens uppmärksamhet med ett mästerligt festföredrag om Thorvaldsens ställning och betydelse inom den moderna verlden. I snabba drag tecknade han denna epokgörande konstnärs lefnadsbana, dröjande vid de märkligare vändpunkterna derå för att med en karakteristisk anekdot eller tecknandet af en situation belysa de förhållanden, genom hvilka Thorvaldsen arbetade sig fram till seger. Talaren fick härunder äfven tillfälle att visa konturerna af de män, bland andra Sergel), hvilka voro Thorvaldsens föregångare, — morgonstjernorna i den långa nått, som folkvandringarna bredde öfver attikeds verld, budbärarne om mästaren som komma skulle och pånyttföda idealiteten och den plastiska stilen, uppväcka Hellas grusade gudaslägt och predika sanningens lära inom konsten. Sedan talaren på ett högst tilltalände sätt tecknat könstens betydelse och redogjort för de arbeten, som Thorvaldsen efterlemnåt, och HBvaraf hans fädernesland Tält Thorvaldsens nuseumt Har en skatt, egnad att väcka allå folks afund och alla konstnärers beundran, slöt han föredraget, hvars riktning vi här endast kunnat angifva, med att utropa ett: lefve Thorvaldsens minne! som orkestern beledsagade med en fanfar. — Derefter uppstämde kören följande sång på O. Tindblåds melodi: tOrfeus sjöng. vid lutans tonert: Mästarn bjöd och stenen briäcktes, Hellas verld ur sömnen väcktes Och stod upp i.marmorns drags Herrliga gestalters, skara, Greklands gudar, underbåra, Fingo lif vid mpjselns slag fästarn bjöd och korsets hjelte Stod der mild, som då han välte Syndens börda från vår jordi Så för konsten ned i gruset Strålar utaf hindaljuset, Och: dess. bild-är verkliggjord! Musikkåren utförde, sedan dessa verser blifvit ejuxgna, den karakteristiska: och vackra uviertyren till CElverhöj!t af Kuhlån samt en fantasi öfver nordiska folkmelodier afCrusell; hvarefter ridån drogs undan och men såg, under det att sångarne, denna gång osynliga för åhörarne, sjöngo följande verser. på melodien Ex ar Issefjörden det bruser: Från Sundets bölja det brusar m nordmanna-bragd; Om Thor dsen den susar, Der han i sin gråt är lagd. Om alt. hvad Da anmark. äger, Den gar, hög och sann: Om Ört tod och Öhlenschläger, Om BvaldiIngemann. Den möter.s ngen som ljuder Med makt från Milarens strand, Och som-sin! hyllningsbjuder Åt söner. af Sverges land. Om Sergell högt den klingar, Om Bellman och Tegnt ; Linråe en bl lonånia de n bringar, En krans d E Den I Från N Der for Om Holberg och Der Hansteen po Trots sekelisens Och der han v Den munge-Terd 16 te till jätte, skjold. . De äro sönår af norden Öch norden hörg de till, Om: också helm jorden Från os38 dem börda vill! Och de maning böra Vi måd festens ljuda Det skönas talan att föra Tf andens kämpaskrud. en lefvande bild, föreställande mot en antik bakgrund Thorvaldsen, försänkt i begrundande framför: ett ännu icke fullbordadt konstverk, med Konstens genius vid sin sida och omgifvon af Muserna. Derthed var den väckra och intressanta minnesfesten slut. i j Könängen, drottningen, enkedrottiingen öch hertigibnan af Dalarne med uppvaktningar samt dähska ministern Scheel: Plessen med grefvinna öfvervoro festen. ) Det är i år jemnt 100 år sedan Sergels Fauu skapades.