Dagens Nyheter – 19 november 1870, sida 2

— 200 — — Hm, hm, var det enda Lode yttrade när han med höjdt hufvud red tilibakar dot var ena sturska krabater. ft — Framåt; gossar, komme bilörado hanslutligen bfter några mimuter, intet skott förrän T-sen hvitögat på moskovitön.; raska steg och lättå efter hvarandra. Bataljönen ryckte fram, icke med stormsteg, titån Jugn som -1 hotande avin. Mången käck buss stupade. här, nen genast fylldes Hickorna och ideligen framåt bar det. --Bland de första vorö Roth och-hans sbjörneborgare och dessa tapprä, som hade för vana att som blixten störta öfver sina motståndare, förmådde knappast återhålla sina känslor vid dena afmätta marschen. Gamlo-Lode gör sig just ieke brådtom, sade-Erik och hoppadeöfver två stupade ryska jägare, han ärsallt bra fenfärdig. —Mon han går ändå till målet eå säkert som -en kula, .evarade Roth, du skall få se, att när han väl hinner bUvarm, kan ingen hejda gubbens ifver, stode äin-dubbelt så många ryssar.i hans väg: Bej se, aw börjar han fycka på litet förtare; men hvad sär det han kommenderar? — Eld, löd det utefter finnarnes led; en salfva skrällde och ryssarnes hela. första led mejadestill jorden. -Då drog Lode sitä klinga, då ljöd hans-kommandorop som, dånet af. en åska och då rusade bataljonen fram, kastande undan: allt. som -kom i dessväg, och det dröjde