ESSEN Sällan torde några politiska förvecklingar, med deras följder, kommit så olägligt för beundrarne af det monarkiska systemet som det nuvarande kriget, dess orsaker och dess sannolika följder. Man liksom tvingas att för sig göra klart i hvilket förhållande det menarkiska systemet står till de olyckor som nu rasa i en del af Europa. Men på samma gång tvingas ock hvarje god patriot att, kanske mer allvarligt och grundligt än förr, granska sjelfva systemet och dess egenskaper; det må nu vara den konstitutionela monarkien med Guds nåde, sådan den förefinnes i Preussen och andra närmare eller fjärmare stater, eller den under allmän valrätt och folkomröstning kascherade despotismen sådan den i Frankrike framställt sig. Det är alldeles icke underligt om, efter en sådan granskning, man kommer från en förutfattad god tanke om monarkien, till den öfvertygelsen, att det goda, som under detta system lyckats göra sig gällande, mera beror på framtvingande eller ibland rent af tillfälliga omständigheter och måste räknas till. undantagsförhållanden, under det att vådarna och olägenheterna hos samma system deremot utgöra dess egentliga och normala egenskaper. Enligt sin natur måste monarkien sträfva efter alltmer makt, glans, anseende o. 8. V. Om hon derutinnan måst nerstämma sina anspråk och kaschera sin maktlystnad, så har det skett i följd af tvång och för att icke förlora allt. Monarkens person är ännu i nittonde seklet ansedd som helig. Till och med det frisinnade, ömtåliga norska folkets grundlag säger: Kongens Person är helligt. Monarkens heliga person måste, i följd af sakens natur, skiljas från folket genom något mellanlägg, något omhölje. Vi beteckna nu detta vanligen med en enda sats: royautns imposanta emblemer! En nimbus måste finnas. Han måste omgifvas af ett hof af nögtbetitlade, högt aflönade, guldbesmidda och stjernbeströdda män; af frasande, glänsande, juvelblixtrande damer. Hvad vore väl en monark utan hof? — Men icke nog dermed. Äfven landets högste embetsmän, liksom öfriga embetsoch tjenstemän, måste till större delen inrangeras i en rangordning efter hofvets mönster. BSålunda genomtränges hela landet af samma surdeg. Också är det endast med en helig bäfvan en vanlig dödlig vågar nalkas och ge upp till den bekrönte. Man har oftast liknat monarken vid solen. Påhittet är godt! Solen sjelf är en mörk kropp. Hon är omgifven af ett omhölje, som, utifrån betraktadt, är lysande; hon har sina lysande protuberanser — men hon har äfven sina, visserligen till storleken omvexlande, men dock alltid befintliga, mörka fläckar (hvilka, märkvärdigt nog, i år visat sig oerhörda till omfäng). Genom spektral-analysen är satt utom allt tvifvel, att solen består af samma triviala ämnen som vår egen tarfliga planet. Den som länge betraktar solen blir solblind! Såsom icke-astronomer är det oss icke bestämdt bekant, men på goda skäl antaga vi, att solen beror af sitt lysande ombhölje, liksom detta beror af henne. Så säfven monarken gent emot sin lysande omgifning. Af detta sednaste förhållande framgår, att då vi nämna monarken, förstå vi dermed: monarken, om