Dagens Nyheter – 19 november 1870, sida 1

ER EE biscitr kallade, af öfverraskande, men osäker verkan; hafva nyligen fallit i misskredit. Säkrare medel synes då ett annat vara, nemligen åkallandet af Gud och åberopandet af hans synbara, påtagliga bistånd. Till små konservativa husmedel hörer att fuska och plåstra med reformer i alla riktningar. Det sker lämpligast och säkrast genom oräkneliga, verksamma eller hvilande, alltid låvgvariga, helst kostsamma komit6er. Detta medel användes i statslifvet såsom morfin användes i medicinen, d. v. 8. såsom smärtstillande, lugnande och rogifvande. Är en fråga mycket sjuk, så tillsättas flera komiter, den ena efter den andra; utgången blir densamma, som vid stora doser morfin: patienten dör. Man bör äfven taga hand om och till dylika hjelpmedel förvandla frågor, hvilkas lyckade lösning bort hafva motsatt verkan, t. ex. undervisningsväsendet i allmänhet och folkskoleväsendet i synnerhet. Härvid gäller att fintligt afleda, icke undertrycka. Man t. ex. ställer så till: att elementarundervisningen blir så tung, påkostande och belastad som möjligt och i den riktningen att hon leder rakt in i... de kära embetsverken; att folkskoleundervisningen blir så mager som de sju magra nöten; må hon blott ega förmågan att under bokstafslåt, pietistisk suckan och katekeslexor bära ända till... husförböret. Men under detta system, hur går det med folket? Jo, så länge det går bra, skjunger det Tedeum, äter och dricker efter råd och lägenhet, betalar skatterna som stiga, och sofver! — Men rär det ej längre går bra? — Ja, då... Hå hå, ja ja! För det närvarande är den konstitutionela grimeringskonsten så stor, att hela systemet endast är en — maskrad. Men, säges det, allmän rösträtt, folkvalåe kammare, sjelfstyrelse, ansvarige ministrar m. m, och plebiscit för resten — är det maskrad det? De kejserliga papperent ha förrådt hemligheten. Ofta hör man, med afseende på statens organisation, upprepas den trossatsen, att det mindre kommer an på formen än det inre väsendet; man hemtar bevis från historien för påståendet att den republikanska statsformen kan vara ofriare och medföra mer despotism än hvilken annan som helst 0. 8. Vv. Vi svara: Det är icke efter missbruket af en sak man bör bedöma densamma. Om monarkien i sednare tider lemnat plats åt friheten i åtskilliga riktningar, så kan detta icke sägas bero på den monarkiska principens förträfflighet eller ens dess perfektibilitet, utan måste man efter ärlig granskning medge, att ett sådant förhållande är framtvunget af den starka påtryckning som genom civilisationens framsteg gjort sig gällande; för så vidt det icke rent af är orsakadt af tillfälligheter, undantagsförhållanden. Formen är alldeles icke likgiltig, då det visar sig, att den monarkiska endast i ringa mån är mäktig att tjena framåtskridandet såväl i politiskt som socialt hänseende; under det att den republikanska bevisat sig fullt mäktig att uppfylla denna fordran. Det från vissa håll immerfort gjorda och af de, föga granskande, stilla ilamdet immerfort återupprepade påståendet, att folket ännu icke är moget för den republikanska