Dagens Nyheter – 18 november 1870, sida 2

när karlen gick så der och plockade, så såg han ut nästan som ett stort får. Åtminstone har man anledning tro, att en örn, som vid tillfället kretsade högt uppe mot skyn, så betraktade det ludna föremålet, ty ett tu-tre sänkte sig den skarpsynte luftseglaren ned mot jorden och tog ögonblickligen plats å potatisplockarens rygg, der han med skarpa klor högg in med sådan styrka, att gubben stu pade omkuil. Mannen blef naturligtvis något förbluffad, men med det lugn, som i allmänhet utmärker skåningen, reste han sig snart upp, och slående armarne i förtroligt och kraf: tigt samband bakom sig för att dymedelst kunna fånga den sällsamme ryttaren, skyndade han in i sin bostad. Der tog man nu ihop med att befria gubbens akterdel från det besvärliga påhänget; men det befanns att djuret hade slagit sina klor så djupt i sitt offers sidor, att man nödgades afskära örnens ben för att få honom lös, hvarefter man utdrog klorna från mannens blödande lekamen. Denneg sår läktes snart, men örnen måste genast med lifvet plikta för sin oförvägenhet att sätta sig och rida på en hederlig och stillsam pantoffelplockare. Historien är för Engelholms Tidning berättad af fullt trovärdig person, hvadan ingen eger rätt att betrakta den som en anka. Försvunnen och återfunnen. I Bohusläns tidning omtalas följande: För ett par dagar sedan öfverraskades man af att Jlifslefvande få återse den beryktade och mycket omskrifna personlighet, hvilken känd under benämningen Herrestadspojken. skulle för ett par år sedan blifvit å Herre stads gästgifvaregård ömkligen ihjälslagen och derefter af mördarne undanskaffad. — På siv tid höllos en mängd ransakningar vid Lanc häradsrätt om detta mord och ett par personer blefvo ock för våld dömda till böter. — Herrestadspojken var och förblef emellertid för svunnen. — Nu står det emellertid så till, att pojken, efter att hafva fått temligen bra med stryk, genast aflägsnade sig på vandring till Norge och derunder mycket riktigt varit sedd å Qviström, såsom oek en stackars flicka vid ransakniogen vittnade och för hvilket vittnesmål det förljudes att hon fick uppbära mycken smälek; ty vittnesmålet var, kantänka osannt. — Huru skola nu begabbarena advocera bort saken? — Af de till böter dömd: har den ene erlagt sin del, men den andre har setat af, d. v. s. undergått fängelsestraff. Detta blir väl att betrakta som behållen vara, eftersom någon nöjaktig restitution svårligen kan åstadkommas. sisaplatiskt. Den gudeligt sinnade tidningen Jönköpings-Posten har vägrat att i sin annonsafdelning intaga tillkännagifvanden om subskriberade danssoarer, ämnade att gifvas å stadens stora hotell, och erhåller derför af en kollega på platsen en lexa, —LL 2 se