Mörka moln uppstiga på den politiska horisonten — så ungefär plägade en ökänd tidning under några år grufliet hemskt predika i nästan hvarja öfversigt af dagens företeelser. Nu är frasen mer på sia plats än den var under den fredliga perioden mellan Juxembourgska frågans slut och den hohenzollernskas oförmodade begyanelse ?). Den 30 mar: 1856 undertecknades i Paris traktaten om en fred mellan Ryssland å ena sidan och å den andra Frankrike, Storbritannien, Sardinien samt Porten. Österrike och Preussen voro jemväl kontraherande makter. Den gjorde slut på det mer än tvååriga krigei mellan dessa makter. Det var det första ofördelaktiga fredsslut Ryssland ingått under en lång tidsföljd. De för den sedan 1815 i Europa styrande makten egentligen förödmjukande vilkoren voro de i 13:de och 14:de S3:na innefattade, hvarigenom kejsaren af Ryssland och sultanen förbundo sig att icke upprätta eller bibehålla någon örlogsarsenal på Svarta Hafvet samt att i en tilläggstraktat, som :cke utan de kontraherande makternas bifall skulle kunna hvarken upphäfvas eller ändras, bestämma styrkan och antalet af de lätta fartyg som vore nödiga för kusttjonsten. I denna tilläggsakt, afslutad mel!an Ryssland och Turkiet, bestämdes att hvardera makten skule ega att i Svarta Hafvet hålla högst 6 ångare å 800 tons och 4 lätta ångare å 200 tons. Mot ingen punkt hade ryska regeringen gjort ett så starkt motstånd som mot denna. Den hade förkastat förslaget att inskränka dess makt öfver sina egna kuster och sin egen sjö, då detta frarslades ett år tidigare vil konferensea i Wien; det hade vägrat antaga det då Österrike hotade att göra gemensam sak med Frankrike och England; den hade gifvit vika först sedan Sverigs och Norge närmat -iz vestmakterna och sjelfva det dittills så vänliga Preussen utöfvat en lindrig pitryckning, hvars afsörande verkan utaf Österrike uttryckligt erkändes. Ryska kabinettet tillkännsegaf formligen att det vek endast för det allicradeEuropa. Men ingen statsman lärer väl föreställt sig att Ryssland skulle iåta sig för ai framtid vara bundet vid så hårda vilkor, Jika litet som Sverige skulle, om sådant kunde undvisas, foga sig i att vara förbjudet bålla mer än ett visst antal skepp i Östersjön, eller som Frankrike skulle gifva sig till tåls om det genom nu pågående krig slutligen förlorar någon del af sitt territorium. kFuropa må anse det ena eller andra för aldrig så nödvändigt — den bundne skall ändock icke underlåta att söka slita sig lös ur bojorna eller återvinna hvad honom blifvit fråntaget. Vanliga sättet att slita sönder en sådan öfverenskommelse har varit att man faktiskt brutit den och sedan försvarat sig, om man derför blifvit af medkontrahenterna anfallen. Ryska regeringen har valt en annan utväg. Den har gifvit Europas 2) I förbigående må anföras den roligheten att när det mörka molnet verkligen hade uppstigit och urladdat sig i hertig de Gramonts krigsför