Dagens Nyheter – 11 november 1870, sida 1

AO mod och oduglighet. : Det sednare ordet ä nu för tiden liktydigt med förräderi, och all hvad en man förr kan ha uträttat glömmes alldeles. General Trochu svarade flera delegationer, som trängde sig in i stadshuset, att han icke förnummit det ringaste om Metz kapitulation, som för öfrigt icke afslutats i Napoleon III:s namn. Han sökte äfven på bästa vis förklara affären vid Bourget; men dessa förklaringar upptogos emellertid mycket illa af de delegerade. Två medborgare, som spela en -betydande :roll i klubbarne, hrr Le Frangais och Chassin, ropade till Trochu att de icke kommit för satt höra på hans rapporter, utan för att köra honom på porten. Ehuru den utanför stående folkmassan förde mycket väsen, kan man just ej säga att den visade böjelse för att skrida till handgripligheter. Ett pistolskott, som krossade en fönsterruta, framkallade -en panisk förskräckelse bland den tätt packade hopen, och några olyckshändelser inträffade, men iatet blod blef utgjutet. På de fanor som buros vid denna demonstration stod skrifvet: Ingen vapenhvila; motstånd mot preussarne eller döden! Dessa ord uttryckte obestridligen de allra flesta invånarnes tankar. Man vore :frestad att tro det regeringens ofvan uppgifna löften (om utskrifning i massa och om kommunens tillsättande) skulle ha tillfredsställt mängden: men så var ingalunda fallet; och omkring kl. 3 inträngde densamma i stadshuset. Här cirkulera åtskilliga listor, upptagande namnen på medlemmarne af den nya regering som man vill tillsätta. Dorian (minister för de allmänna arbetena) är det enda namn som förekommer -på dem alla. Han anses, som jag förmodar, med rätta för att inom regeringen representera det unga elementet, det der är fiendtligt mot allt hvad slentrian och rutin heter. Och det är just genom sådant försvaret, efter hvad man allmänt tror och tänker, blifvit förlamadt. De mobilgardister, som voro posterade i det inre: af stadshuset, gjorde intet motstånd, då hopen rusade in. Journal officiel förklarar i aftonupplagan att det först då. kan på allvar bli tal om en vapenhvila, när Paris får tillåtelse att förse sig med lifsmedel i förhållande till den tid vapenstilleståndet skall räcka och när Elsass och Lothringen kunna deltaga i valen till en konstituerande församling. Sammankallandet af en sådan framställes såsom fördelaktigt (hvarför har då -provisoriska regeringen ständigt motsatt sig detta?); derigenom, heter det, skall vinnas att man i landsorten kommer att samla sina krafter till gemensamma ansträngningar, under det att nu en tendens att lokalisera försvaret herrskar. Detblir en lifsfara för Frankrike, tillägger officiela tidningen, om det ej återvinner denna sammanhållning, som utgör dess kraft. Korrespondenten fortsätter att berätta den 1 november, sedan. han förklarat att något tillfälle till -brefvets afsändning föregående dag icke yppat sig. Han skrifver då: Sedan mängden inträngt i stadshuset, tvang densamma regeringen att lofva det,en kommun genast skulle väljas, och valens förrättande kungjordes oförtötvadt genom affischer, undertecknade af Etienne Arago, maire i Paris, och hans embetsbröder samt hrr Dorian och Schölcher, ordförande och vice ordtörande i -valkomitån, Men icke nog härmed: Flourens, den verksammaste bland folkrörelsens ledare, sökte envist tvinga Trochu och: de:öfriga ledamöterna af.provisoriska regeringen att afsäga sig sina embeten, andra sidan; vägrade Dorian .att inträda i den nya regeringen, ; Emellertid hölls en stor del af regeringspersonalen; hri Jules Favre, E. Arago, J. Simon, Garnier-Pagös och general Prochu ftånEr -—A