Dagens Nyheter – 7 november 1870, sida 1

Meddelandet slutar med en uppmaning till officerarne att ännu några dagar finna sig vid saknaden af åtskilligt, som de förut ansett oumbärligt, emedan armåens dåvarande pinsamma belägenhet vore hastigt öfvergående och densamma kunde påräkna att snart få rycka ut, för att fylla en fosterländsk uppgift. Att Bazaine icke har varit ovetande om den i hans arm6 rådande stämning synes, bland annat, af en i samma tidning offentliggjord skrifvelse af den 12 oktober från från en officer, som, efter att ha låtit marskalkens försvarsmetod undergå en skarp kritik och efter att ha synnerligen förebrått honom att han den 26 augusti endast med anledning af ett häftigt regnväder uraktlåtit att leverera en batalj, hvarigenom Mac Mahons marsch mot norr skulle ha kunnat underlättas, slutar med att säga: Af allt detta har ni gjort intet, och om få dagar skall ni vara oförmögen att längre hålla stånd. Det oaktadt må-ni ej räkna på 0ss; Vi skola ej gå in på att låta sälja oss som en fårskock. Domens dag skallen gång komma för er och era medhjelpare. Gifyve Gud att ni då må kunna försvara er!X CT Indpendance belget meddelar till sist en skrifvelse från general Boyer, hvari denne protesterar mot Gambettss anklagelse för förräderi och förklarar att den fiende, som tvungit armån att kapitulera, är hungern samt tillägger att han å samtliga Rhenarmåns vägnar uppträdt såsom sändebud i preussiska högqvarteret. Den belgiska tidningen anmärker härvid: Marskalk Bazaines kommissionär vågar påstå att han af hela Rhen-arm6en mottagit det uppdrag, som förde honom till Versailles och derifrån till London; han vågar slutligen i sammå armås namn protestera mot Gambettas förklaring. De citater vi lånat ur VIndpendant de la Moselle4 innehålla det bästa svaret på denna protest; och allt föranleder oss att tro det Rhen-armån icke haft den ringaste del i de underhandlingar, som förts i marskalk Bazaines namn, samt att kapitulationen tvärtom blifvit densamma påtvungen genom dess be fälhafvares list. Med afseende på denna punkt öfverensstämma åsigterna hos armån och befolkningen i Metz fullkomligt med Gambettas förklaring. — Hvad beträffar den civila befolkningen i Metz, så vittna det skrän af harm och de förbannelser, hvaraf marskalken åtföljdes vid sin afresa derifrån till Wilhemshöhe, tillräckligt om hvad invånarne i den belägrade staden tänka om kapitulationen.