Dagens Nyheter – 4 november 1870, sida 1

den 4 september, skulle ni ha kunnat ge oss goda råd, men ni var frånvarande, såsom det så ofta — utan tvifvel till er stora sorg — händt er i farans stund. Efter dessa ord ville prins Napoleon icke höra mera, utan han tog sin hatt och gick genast. Bref från svenska frivilliga i Frankrike. Två svenska frivilliga hafva, såsom förut är omtaladt, utgått från Göteborg till Frankrike att deltaga-i det pågående kriget. De voro ,C. Dahlyren, som förut deltagit i krigen uti Abyssinien och Danmark, samt konstförvandten s. N. B. Nilsso-, som åtföljde den förre. Dessa båda män ha sednast deltagit i striden vid och i Orleans, hvarom Dahlgren skrifver i ett bref till sina föräldrar, dateradt Pier:efitte den 19 oktober, bland annat följande: Vi ha ej skrifvit eller erhållit något bref sedan den 11 oktober, då jag skref några rader före bataljen vid Orleans. Denna batalj var en ryslig affär. Vi förlorade mer än hiltten af vår bataljon, som nedsköts på stadens nordligaste gata, hvilken vi skulle försvara. Vi voro endast infanteri och hade mot oss både artilleri och s. k. mitraljöser, ett förfärligt vapen. Af 34 officerare, som vi hade, återstå endast 5, men det kan ej hjelpas, ty det var för Frankrikes bästa. Vår attack skedde endast för att missleda fienden, och saken lJyckades, ehuru det kostade mycket. Nilzgon var ganska lugn i denna hans första batalj. ehuru granaterna och kanvonkulorna fögo oss omkring öronen, att ej tala om gevärskulorna, hvilka kommo som om någon kastat ärter med fulla handen. Kalken rök omkring oss från murarue, så att man trodde att det var eld i buse Vi bibehöllo vår plats från kl. 2 till omkrisg half 6, då vi fingo order från generalen att draga oss tillbaka, hvilket vi ock gjorde i god ordning med spillrorna af vår förut så stora och väl ordnade bataljon. Nu äro vi samman slagna med en annan kår. Vi ha god het och jaga iblupd harar, understundom också böndernas höns, som ibland blifva bortskränss från bondgårdarne, De svenskar och norrmän, som äro fallne eller sårade, hvilka vi ha någon reda på. äro löjtnant Christoffersson, Wulff, Andersson, John Bergholm och Elgström. De äro dock flera, och jag skall uppgifva en fullständig Hata så fort jag far tid. NI Kan ej tro hvad föltlifvet her må besvärligheter, men det kan ej h pas. T: Gad, avt kriget ej stär i det z I Svea lund! Från preussiska lägret utanför Paris skrifver en person, som en tid vistats i Up: sala, men nu tjenstgör som kavallerist i preussiska armåen, till en sin vän deorstädes ett brer, dateradt Sövres den 18 oktober och beforårsdt med Feldpost, ur hvilket Ups: a-Fosten ätergifver följande såsom i sin män bidragande till upplysuving om stämningen inom preussiska armån: Viligga här i Paris? omedelbara närhet på förpost. Det starka fästet Mont Valtrien är blott en mil aflägset från 038 och fästet Issy endast en half mil. Till Versailles äv det en mil. Denna stad, St Cloud, Chaville m. fl. bilda en oafbruten husräcka allt intill Paris förstäder. Ända hittills har det gått mig alltjemt vi väl: jag hoppas, att så framgent skall ske och att det skall blifva mig förunnadt natt frisk få återvända hem. Af slagtningarne har jag endast deltagit i den vid Sedan, emedan jag behöfde nägra veckor för att blifva någorlunda utbildad för krigsyrket. Vi alla bär i fålt önska fred och äro icke det ringaste glada åt att nödgas träffa förbe