Dagens Nyheter – 4 november 1870, sida 1

gor, ty hon hade känt igen den älskades drag. — Är det möjligt, utbrast hon sakta, är det du, Erik? Ncj, det är endast en dröm. — Det är ingen dröm, det är verklighet, svarade denne och stod med ett hopp vid fönstret, det är jag, Alfhild. Min tid är knapp, endast en halttimma står mig åter, kan jag få tala med din mor? — Erik, Erik! utbrast Alfhild och besvaråde sakta ynglingens handtryckning, du har vågat dig hit genom så många faror och det endast för vår skull och . — Endast för din skull, inföll Erik passioneradt och tryckte häftigt den lilla hand, som hvilade i hans. Jag vet något, som hällit modet uppe, när det var på väg att svigta och det är kärleken till dig. Det var första gången Erik uttalade detta ord till Alfhild. Faran gaf honom mod att yppa sina ) änslor och körde alla betänkligheter på dörren. — Erik, hviskade Alfhild och lutade sig ut genom fönstret, jag också har mycket tänkt på dig, ty . Hon Hända icke fullborda meningen, förrän ynglingen bäftigt fattade hennes hufvud mellan sina händer och tryckte den första kyssen på hennes läppar. Nöägra minuter derefter stod han framför fru Katarina, som af förvåning endast stirrade på honom,