Dagens Nyheter – 1 november 1870, sida 2

och fattade blixtsnabbt lansarne, men anföraren bjöd genast tystnad och talade en stund, hvarunder han pekade inåt skogen. -Finnarne kunde icke höra hans ord, men verkan deraf sågo de genast, i det att tvenne kosacker.hastigt drogo på sig deras uniformer samt -begåfvo sig in i skogen. Do öfriga intogo sina platser. — Nu gäller det, sade Erik, i det han skrufvade fast bajonetten, de tro att de .skola öfverlista oss, men vi skola visa dem annat. Hvar finnes utgången? — Här, hviskade Pekka och kröp ut -ur snåret, jag är alldeles sönderrifven både iansigtet och på händerna, men hvem bryr sig om sådana småsaker nu. Lyckan gynnade de djerfva ynglingarne, de undkommo osedda. Med skyndsamma steg ilade de längs efter stranden och hoppades.redan att-kunna smyga sig undan utan att behöfva använde våld; då Erik helt plötsligt stannade och sade, i det han pekade på ett snår framför sig: — De hundarne äro listigare än vi trodde, de ligga gömda der borta. — Vi måste likväl fram, om också hundra kosacker lågo i buskarne, svarade Pekka.energiskt och fattade säkrare tag om gevärskolfven, icke skola vi rygga tillbaka för -ett par hungriga kosacker! Under detta .korta-samtal; hade -de --kommit i närheten af det ställe, der -kosackerna lågo