Dagens Nyheter – 1 november 1870, sida 1

strålarne hade ännu icke kunnat skingra skogens dunkel, och denna omständighet kom de förklädda väl till pass, ifall de skulle blifva tvungna att söka sin räddning genom flykten. De kröpo så långt in i snåret de kunde och hade det bästa tillfälle att observera filendernas minsta rörelser utan att sjelfva löpa fara att upptäckas. Plötsligt spratt Erik till och fattade Pekka i armen under det han hviskade: — Nu börjar faran att se öfverhängande ut, ty de hafva upptäckt båten och våra uniformer. Vi måste bereda oss på det allra värsta och i nödfall sälja våra lif så dyrt som möjligt. — Jo jo men, svarade Pekka och betraktade en af kosackerna, com kom från stranden med deras uniformer uppträdda på lansen, de ha allt godt väderkorn, men vi skola ändå försöka om vi icke kunna leda dem på villospår. I närheten finnes ett annat snår, större än detta, och om vi endast kunde komma dit, skulle väl der finnas någon utgång. Vi vilja försöka. — Stilla så länge, hviskade Erik med undertryckt stämma, låtom oss se hvad de ämna företaga vid upptäckten af två björneborgska uniformer. I värsta fall kunna vi ligga trygga här, ty ingen af dem skall komma på den tanken att vi äro så nära. Vid åsynen af de björneborgska uniformerna sprungo alla kosackerna upp från sina platser