Dagens Nyheter – 1 november 1870, sida 1

ec XXEXE—XXXXXXXX-———— RR gande 15 frank, skola utan lösen återställas till sina egare; sista qvartalets hyra behöfvericke betalas förrän den 1 nästa januari och husvärdarne äro förbjudna att uppsäga sina hyresgäster, liksom ock mairerna ha blifvit bemyndigade att inhysa husvilla i lediga stående lägenheter, utan att lemna egare något skadestånd. x x : x Östg. Correspondenten får emellanåt ballongbref från Paris. Det sednaste — meddeladt i förrgår — är färskt, utomordentligt färskt, ty det bär datum den 18 oktober. Det innehåller, bland annat, följande historiett, om hvilken kan sägas, att om den icke är sann, så är den åtminstone bra påhittad: För några dagar sedan var vår legion på en utmarsch till S:t Denis samt temligen nära fiendens törposter. Här och der skymtade vi dem. Till och med på fälten, nära nog intill fästena, sågo vi enstaka tyskar som — krypande längs marken — plockade potatis. En ganska egendomlig och löjlig händelse tilldrog sig under denna utmarsch. På något afstånd upptäckte vi ctt ganska vackert sparrisland, försedt med ett högt och frodigt sparrisgräs. Oaktadt sparristiden väl var förbi, hade -sparrisfälten dock något inbju dande, och vi beslöto att ställa marschen dithän. Vi hade dock icke kommit långt förr än en gammal korporal uppmanade oss att stanna. oo — Det der sparrisfältet ser mig misstänkt ut, förklarade han. Vi bådo honom. gifva skil, — Det rör sig, ser ni, icke efter vinden, utan mot vinden och dessutom hit och dit. Jag befarar en dist. Låt oss gifva sparrisen en salfva, innan vi marschera längre. Vi skrattade åt gubben, men följde hans råd. En salfva brann af. Man skulle sannerligen ha kunnat tro på ett underverk. Sparrisen reste sig upp och sparrisgräset flydde åt olika håll. Saken var helt enkelt den, att en trupp tyskar försett sina gevärspipor med högväxt sparrisgräs. Förmodligen hade också de observerat oss och derför intagit ställning på andra sidan af en höjdsträckning. Vår gevärssalfvå öfvergick nu till en skrattsalfva. Xx x x I Köln. Zeit. meddelas följande utdrag af ett . bref från en korpral vid 4:de tyska gardes grenadier-regementets 12:te kompani: I dag kan jag berätta för dig om ett behändigt kap, som vi förliden nattutfört. Vårt kompani bortförde denna natt, halfannan mil från Paris och 400: steg från de tiendtliga förposterna, 40 jernbanvagnar.. Vi gingo långsamt. fram och sköto vagnarne försigtigt tillsammans, gingo derefter, två, tre eller fyra man 1 sender, allt efter behofvet, till eu vagn och sköto densamma ensam förbi förposterna samt lemnade den ej förrän på en mils aufstånd, der den mottogs af sachsarne, hvarefter vi begåfvo oss tillbaka för att hemta en ny vagn, till dess alla samtliga blifviv på detta vis bortförda, Under hela tiden utlossades icke ett enda skott. Antingen sofvo. posterna eller voro de för rädda att komma fraw, ty eljest skjuter folket vid ringaste buller såsom om de vore tokiga. De franska krigsfångarne i Spandau. Om dessa berättar en brefskrifvare i KreuzZeitung, bland annat, följande: Det är på en gång rörande och vedslående att bevittna med. hvilken klippfast tro--de franska fångarne vända blicken mot Paris. Man kan erinra dem om Touls och BStrasbourgs fall, de finna det icke osannolikt utt Metz snart skall gifva sig och Bazaines armå bli tilltångatagen; men att Paris skulle eröfras, synes för dem vara en ren omöjlighe:,