Dagens Nyheter – 1 november 1870, sida 1

nr göra det möjligt för garnisonen i fästningen att hålla ut ännu några veckor, men planen uppgafs åter såsom en onödig blodsutgjutelse. Samma dag afsändes den första parlamentären med anbud om fullkomlig kapitulation; den 25:te hade Changarnier en sammankomst med prins Fredrik Karl och dagen derpå möttes Bazaine och de tyska underhandlarne, då man dock icke lyckades att komma öfverens om alla punkter. Påföljande dag skedde kapitulationen, om hvars närmare vilkor man dock saknar underrättelse. i Den officiela preussiska tidningen lemnar följande förklaring öfver Bazaines handling: (Sedan marskalk Bazaine (genom fyra utfall) gjort det rönet att det hvarken på högra eller venstra stranden af Mosel, hvarken åt söder eller norr, var möjligt att bryta igenom cerneringslinien och att ett undkommande inpå neutralt område ännu mindre var att hoppas, återstod för honom blott att öfverväga hvad vinst en kraftig genombrytning åt parisiska sidan skulle kunna lemna för Frankrikes försvar. Men i detta hänseende måste marskalken säga sig att han redan under de nio veckor han varit instängd gjort hufvudstaden den största tjenst, enär han bundit en stor här och hållit den aflägsnad från Paris. Den militäriska äran var bevarad; en genombrytning skulle ha kostat stora uppoffringar, och äfven om den lyekats skulle Bazaines arm icke ha hunnit till Paris utan att oafbrutet förföljas och derefter befinna sig mellan två eldar. Alla dessa omständigheter rättfärdiga desto hellre marskalken, som han, afskuren från alla förbindelser till lands och vatten, till och med beröfvad telegrafkommunikation, var innesluten i en fästning, hvilken, försedd, med proviant för tre månader för 15— 20,000 man, nu redan hade måst i nio veckor föda åtta gånger så stor truppstyrka. Tillståndet I Paris. Till Times skrifves: Hvad lifsmedlen i Paris beträffar, så har man hittills så godt som ieke kunnat tala om brist. Hädanefter skall förrådet af kött indelas i portioner, och hvarje invånare, som är öfver ätta år gammal, erhåller af vederbörande maire ett kort, som gifver honom rättighet att fordra utlemnandet af 1 hectogram (23!l2 ort) mot att erlägga 21 sous pr skålpund. Hvad hästkött beträffar, är annu ingen inskränkning påbjuden, och för 16 sous pr skålpund för de läckraste bitarne kan fås så mycket af detta slags kött som man behagar. Förråden skola räcka i månader; på kaffe och ris finnes öfverflöd, sak samma: med vin, och till och med åtskilliga slags grönsaker kunna ännu fås till höga priser. Goda, om än icke alldeles färska ägg kosta 4 å 5 sous stycket, men deremot har mjölk, smör och allt slags fett försvunnit fullkomligt från marknaden, och det är äfven ytterst svårt att uppspåra någon ost i Paris. Mest att beklaga äro qvinnorna af de arbetande klasserna, isynneraet sådana som stå ensamma, ty de kunna alls ingenting förtjena, och man ser dagligen månget utsvultet ansigte bland dem. För öfrigt är det klart, att munförråd snart måste gratis utdelas till tusental, som knappast någonsin ens i drömmen förutsett möjligheten af att lefva på den allmänna välgörenheten. Redan nu underhållas nästan alla de landtbor, hvilka flytt in till staden, på allmän bekostnad, och man har vidtagit en mängd åtgärder för att hindra den rådande nöden, af hvilka några äro temligen godtyckliga. Så har man påbjudit, att alla sängkläder och linnepersedlar, hvilka äro pant-satta på assistansen för belopp, ieke öfversti