Dagens Nyheter – 29 oktober 1870, sida 2

mer än ingenting. Af det lilla.jag meddelar mig, skall följande personer hafva följande: Broder Fritz............. 4 rdr och min vänskap. Barnhusgossarne. .. hvar sin löskrage. Fru Looossssnssn ss mitt Hat: Hr L . mitt samvete, att bära på. . mina gamla ressårskor. . kan få de bättre, . mina byxor. . min pomadburk. . min kortlek. Hans broder .. Hr Marcus... .. Richard Gustafss En lösdrifvare .. Söndags-Nisse . ....... min skrifbok. Politiet sons MIN KFOPP. Själen sosssoss susen na tar jag med mig. Mod och styrka gifver jag general Bazaine. En s—a är jag och en s—a varit, Och som en s—a fram jag farit Hvart fan jäg kom och hvart jag gick; Med ett ord! största s—n i norden Och sådan stoppas igt jorden Om blott jag nådigt fick ! Zeologiskt-upsaliensiakt. pekorel: eller också denna prunkande .deltidstitel: djefvulens svåra grasserande Då den svenska ön Götländ annö 1869 vid sommärti den, ett observeradt faktum, teoretiskt bevi-.sadt på gtund: af: den heliga skrift utaf.en teologie studerande i Upsala, å teologisk offentlig, lärosal vid en a de: praktiska AA Ör preste inför. och femtio teologie studerande. och en akadomisk lärare. Efter denva mystiska inledning berättar en korrespondent från Upsala till Göteborgs Handelstidning följande uppbyggliga företeelså: Vid de kateketiska öfningarne den 11 dennes. förekommo bland annat-till behandling de i bibeln omtalade sf djefvulen besatte; -då en af. de kateketiserande påstod, såsom. rätt . och förnuftigt väl var, att de i Nya testamentet omnämnda af onda andar eller djeflar besatte menniskorna icke voro någonting annat I än hvad vi kalla sinnessjuka eller vansioniga, hvilka efter den tidens åskådnivgsätt anså. F gos såsom aft djefvulen besatte. Härpå ville den ortodoxe läraren dock icke älldeles obötingadt ingå, utan antog, att det nog-ändå var verkligen så, som det i skriften står, fastän vi på senare fiden i Sverige 3 baft några I Besatte, men att sådana dock för närvarande förekomma i — södra Tysklind (sic! sic! siöt). En af lärjungarne reste sig vu och opponerade skarpt icke allenast mot den förut ta; lande kamraten utam ock mot läraren. — Den opponerande sade sig sjelf ha med egna ögon sommaren före denna sett på ön Götland en af djefvulen verkligen och mycket, myckot svårt besatt menniska. Auditoriet, hela kamratskaran, annars tydligen mycket stilla och allvarlig af sig, ätbräst i ett skaMande gapskratt. Saken upptogsöj vidare till diskussion. För evangeliska fösterlandsstiftelsen, sade den, som berättat detta för mig, och det var ändå en teolog, synas af djefvulen besatte passa rätt bra i stycke och drifvas ut, med på en akademisk lärosal .. .. der kommer yäl just ingen utdrifning i fråga, men, fom du finner, i stället u:skrattning, Detta torde väl ock vara det lämpligaste, Eller huru, kära läsare? Til em heklädrnadsartist i bufvudstaden inträdde häromdagen en ung man i verken — men utan verksamhet och-hväts kredit i följd deråfej stod på så alldeles säkra fötter. Jag skulle besiälla mej en vVinteröfverrock. — Jaså, tackar så myeke; Häru dyr får den lof att vura? Åh, så der midtemellat . . åtti, åttifem! — Tyget väldes, måttet togs och fäsången bestämdek, — Priset blir sålunda —, yttrade kuwden och tog sin hatt. — Etthändratvå rikeddlt och femti öre, sade attistenv ock buga sig. — Etthundrätvå och — — hväd vil det. säja, vi kanna. ju öfverens om högst åttifom — — — Ja visst ja, men se det blir med lädsölningskostnader och allla Den gången fick den fntlige artisten sin räkning betald på dagen! fetämkligt med ärligbeten I Arbege! Stadens tidning skrifver under rubriken Snällt gjordt: En enka Lindberg. i Sala annonserar det hon upphittat en större sedel, hvilken hon vill återlemna till rätt egare. — Något dylikt hafva vi ännu icke upplefyat här. Väl hafva personer annonserat att de förlorat mindre och större penvingsummor, hvaraf någras förlust belupit sig til 100 rdr och deröfver; men ännu har å boktryckeriet icke inkommit någon annons om upphittandet af någon betydligare penningsänima, hVadan en dylik ärlighet, som händt i Sata,i vår stad torde få räknås för högst sällspord. tf Bönenrnn brafs. Pastor HM i Å. af Skara stift var icke med när krutet uppfanns. En juldag förglömde han gig i afseende årstiden och läste på predikstolen bönen för frukten på jorden, Märkande sitt Misstag, sade han: Detta kunde varit öfverflödigt, men