Dagens Nyheter – 29 oktober 1870, sida 2

Hvarjehanda nyheter, Testamenis mer För några dagar sedan tog en ung man här i Stockholm lifvet af sig genom intagande af cyankalium, såsom det uppgifves till följe af ekonomiska bekym mer. Han efterlemnade följande egendomliga skrifvelse, hvilken Aftonbladet meddelar som ett litet bidrag till kännedomen om ton och anda bland vissa kategorier af ungt folk i Stockholm: NM Testamentariuvn, Lef så länge du lefver Och dö en dag dess förr. Det har jag också gjort och deåt soih en äkta ordinarie S—a. Blott ett tjog år på nacken och redan utlefvad och förstörd till både kröpp och själ och till på köpet kär, vansinnigt kär i en flicka. Och sådant skulle mitt unga lif stå utmed ? — Omöjliseh ! alldeles omöjligt. varför egentlien skulle nekas mig detta förkortade af lifvet, ä jag i andanom (som gummorha säga) förutser min framtid blifva den mest usla och förhoppningslösa? Skulle jag heldre lefva, fortsättånde detta lättsinniga och förderfliga letverne, som en gång förr eller sednare skulle kasta mig i lastens armar, i brottets djupaste afgrund? Nej: dö måste jag och dör gör jag innan jag hinner lura flera personer än jag gjort och belasta mitt unga samvete med större tyngd än det bär. Förlåt mig derför både Gud ocH menniskor och låt talittefna och meriterna ötverskyla brott och felsteg och tänk som sä: Han spoftade ändå inte i glaset. Någonting eger alltid den fattige och det är ändå Ze Ta RT a nn an EVR