Dagens Nyheter – 25 oktober 1870, sida 2

Från Sparreholm skrifver en af våra korrespondenter under den 20 dennes: Detta gamla Sparregods, som sådant och under -sitt nuvarande namn mer än 24 sekel gammalt, är en af de till sitt yttre mest utmärkta herregårdar i Södermanland. Härtill har det lyckligt valda läget, vid norra ändan af den vackra sjön Båfven, väsentligt bidragit. Naturen har nemligen här lemnat ett ovanligt rikt material, som haft den turen att bli behandladt af ett för det skönas värde öppet sinne, hvilket varit i tillfälle att utveckla sin smak. oberoende af hvad det kostat. Det är Sprengtportenska slägten, som gjort Sparreholm till hvad det nu är: en af glanspunkterna i Willåttinge härad, och isynnerhet är det den nuvarande egaren, f. d. öfverståthållaren i Stockholm, hr J. W. Sprengtporten, som här nedlagt betydliga kostnader på förbättringsoch försköningsarbeten. Vår hufvudstad har i sin fysionomi månget vackert drag, tecknadt af hr S. den tid han var öfverståthållare, och om jag ej misstager mig, är det han som, bland annat, skapat allas vår älsklingsort, Strömparterren. Hvar man här går ser man spåren af ett arbete i det skönas tjenst; det prydliga har ingen gång fått vika för det absolut nyttiga. Ett af de många bevisen härpå är Sparreholms skolhus. Detta skolhus, som uppförts af Sparreholms nuvarande egare på egen bekostnad och hvartill han äfven donerat en fond, af hvilken skolläraren aflönas, utan att öfriga församlingsbor dertill behöfva bidraga, oaktadt de för sina barn äfven få begagna skolan, ligger på den vackraste punkten å egendomen, och man märker genast att det icke är slumpen, som härvid varit bestämmande, utan att ett ädelt syftemål åt skolan bestämt hedersplatsen. Från skolsalen, som är belägen ofvanpå skollärarens rymliga och beqväma boställsvåning, har man en vidsträckt och herrlig utsigt öfver herrgårdens slottslika åbyggnader, öfver jernvägen, som afskurit sjön, och längre bort öfver Båfvens blåa duk med dess bugtande ram af lummigt löfverk, hvilket ännu i sin höstdrägt fängslar ögat och väcker beundran. Med en omtanke, som förtjenar erkännande, har äfven platsen närmast omkring skolhuset blifvit ordnad och förvandlad till trädgård, der äfven skolbarnen för sin räkning ha ett särskildt qvarter sig anvisadt, hvarest de få lära sig trädgårdsskötselns första grunder och vänja sig vid ordning och snygghet äfven utom hus — en omständighet, som vid folgskolorna i